Vulkaner och helikoptrar

Det har blivit dags att plita ned den senaste tidens tankar och funderingar som Amanda klurat på.

Vi hade en stunds diskussioner efter maten igår kväll som handlade om vulkaner och vad det är för något. Amanda berättade gladeligen att det är ett berg med ett stort hål i, sen började hon svamla om att Bamse kunde komma och stoppa en sten i hålet och bära bort vulkanen. Precis som i filmen vi brukar titta på ibland.

Jag försökte ta tillbaka henne in i verkligheten med att fråga vad det är som finns i det där hålet. Amanda svarade att det finns äppelskrutt, döda ankor som har dödats av livsfarliga jägare och en jättedöd prinsessgaffel som är magisk. Varifrån kommer allt detta då? Jo, Norge!

***

Idag när vi var på väg hem från Orminge stirrade Amanda ut genom fönstret på bilen och upptäckte en helikopter i luften.

- Pappa, ser du helikoptern däruppe?

- Nej gumman, jag kör och kan inte titta dit.

- Okey, men vet du, en helikopter....det är ett flygplan som tappat vingarna. Eller hur?

- Så är det nog....

Det är mycket snack om Bamse nu. Därför avslutar vi med en liten sång.

Håll till godo...inte för öronen.

Slutspel.

Ända sedan Amanda var liten har jag försökt att få henne till en riktig AIK:are.

Det började som bebis när jag försökte få henne att skratta till ordet AIK. På samma sätt försökte jag få henne att bli ledsen av ordet Djurgården. Det hela var väl till en början ganska oskyldigt men späddes snabbt på med en AIK-napp, en AIK-bandana samt en signerad spelartröja från säsongen 2007.

Idag gråter hon inte när hon hör ordet Djurgården, men AIK ligger henne varm om hjärtat. Varje svart/gul tröja hon ser är en AIK-tröja. Hon tar i för full hals när AIK-sången spelas och följer gärna med på ett kylslaget Råsunda eller nu senast hockeysemifinalen längst upp bland sittplatserna i Globen.

Det blev en kväll med många roliga reflektioner. Jag berättade att i när man tittar på hockey i Globen får man skrika så mycket man vill, vilket gjorde att Amanda sken upp som en sol.

- "Får man skrika vad man vill?"

- "Ja, det får man väl. Vad ska du skrika då?"

- "Då ska jag skrika HEJA LAGET!"

Diplomatiskt!

AIK gjorde mål efter bara en dryg minut och då tyckte Amanda att dom hade vunnit och att vi kunde gå hem. Jag förklarade reglerna så gott jag kunde så att en 4-åring förstod och när en kille ur Färjestads lag blev utvisad frågade hon varför han får sitta där alldeles själv. Jag förklarade att han gjort något dumt och får vila i två minuter. Då tittade hon på andra sidan rinken och frågade om alla spelarna på andra sidan också var dumma eftersom dom vilade dom också.

Är sånt som kallas lagstraff?

Efter en period somnade Amanda i mitt knä och vaknade motvilligt i mitten av tredje. Hon fick i alla fall se och höra AIK:s enda mål i matchen, så någon risk att hon skulle chockvakna av läktarvrålet vid mål två var ingen risk. Inget avancemang till finalen alltså, fast vi var alla glada ändå. Det var ju trots allt premiär i Globen!

PS. Vi såg inte skymten av Lady Gaga på hela kvällen. Inte hennes ovattnade blommor heller. Typiskt!

En etta med rymd och öppen planlösning?.

Kan man bo i en golfboll?

Svaret är kort och gott, ja! Om man heter Lady Gaga och den som svarar är 3 år och tycker Globen mest liknar en väl pluggad golfboll. Då går det bra. Annars inte.

Själv skulle jag ha svårt att bo i en byggnad utan hörn som bara har ett rum och tusentals okända gäster som kommer och skräpar ner akustiken och toaletterna. Man skulle ju inte få en lugn stund. En sak man som man kanske skulle kunna göra där inne är just att spela golf i en golfboll och bara den tanken är ju lite rolig.

I söndags var det kanonväder. Solen strålade från en klarblå himmel och våren knackade verkligen på dörren. Kristine ville ha lite tid för studier så jag tog tjejerna och åkte på utflykt till just Globen. Vi köpte biljetter till Skyview och steg in i en liten sal där de satte på en presentationsfilm om hur Globen hamnade på sin plats. Lilla a (Agnes) stod i mitt knä och var helt förtrollad av panoramaskärmen. Vid varje "swosch" och "blip, blipp" ryckte hon till och visade att hon var med i handlingen. Stora A var mer intresserad av att gå ut till hissen.

Det var en kittlande känsla att se taket över gondolen sakta glida undan. Ljuset från ovan förblindade medan vi sakta glied upp ur startgropen. Kulan var fylld med 16 förväntansfulla personer varav en liten kille på 5 år. Amanda börjar genast snacka med honom. De konstaterade glatt att folket på gatan bara blev mindre och mindre och att de såg ut som dockor till slut. Amanda räds inte höjden och lutade sig mot glaset som om hon inte gjort annat än varit 50 meter upp i luften. Jag bara tänkte att måtte inte rutan lossna ur sitt fäste nu. En helt normal tanke hos en normalfuntad förälder. Väl på toppen fick vi en fantastisk vy över stan. Amanda kunde se hela vägen till mamma och Emil. Det räckte för henne. Jag beskådade byggnationen av nya arenan som håller på att snickras ihop precis nedanför. Ett imponerande bygge. Lilla a var mest intresserad av att sno mina solbrillor. Alla hade vi något att sysselsätta oss med.

Nedresan var värst. Då känner man plötsligt hur liten och ynklig man är där på Globens vägg. Man tror att när man är på väg tillbaka mot marken så är allt frid och fröjd, men det kan jag tala om att det inte är. Man har liksom en benägenhet att titta dit man är på väg och det är just det man inte ska göra. Barnen bekymrade sig inte det minsta för detta. Jag vet inte när barn utvecklar sinne för höjder och speciellt rädsla för dessa, men jag såg inte ett spår av detta, vilket var skönt.

Väl nere så var det prat om Globen hela tiden. Från garaget till ytterdörren hemma. Nu på söndag är det dags igen. Denna gång har jag lovat Amanda att vi ska gå in i Globen så hon får se bollen från insidan. AIK spelar semifinal 4 mot Färjestad och det lär bli fullt.

Jag ska se till att ta med mig autografblocket ifall Lady Gaga råkar vara hemma för att vattna blommorna.

Svinigt sagt

Amanda älskar att hjälpa till i köket. Jag har alltid haft en förhoppning om att hon ska äta upp allt på tallriken, om det är hon själv som lagat maten. Jag får fortsätta hoppas. Kanske får jag rätt i denna fråga om ett år eller så. Nu hjälper hon gärna till, men lik förbaskat vill hon inte äta upp käket vi lagat. Undantaget är blodpudding men det finns inte heller så mycket att hjälpa till med där.

De senaste veckorna har vi haft gäster hemma på middag varje helg. Att laga mat till andra är ju förstås lite roligare än att snurra ihop vardagsmaten till familjen. Vi har försökt att hitta lite nya recept och utmaningar och med facit i hand har det gått riktigt bra.

I lördags var det dags igen. Vi hade Stefan och Ingela på besök och till middag hade jag lagat till en fläskytterfilé med ost och senapssås. När jag stod där med min välputsade filé på skärbrädan kom Amanda fram och frågade vad jag höll på med. Jag passde på att testa hennes kunskaper lite:

- Amanda, vet du varifrån det här köttet kommer?

- Från kylskåpet!

- Ja...hehe...men från vilket DJUR kommer köttet?

- Hmmmm....lamm kanske.

- Nej tyvärr, men det var bra gissat. Försök igen!

- Okey. Gris kanske.

- Bra där! Det kommer från grisen.

- Pappa, då är det en grislimpa!

Precis! Det är just vad det är. En grislimpa. I julas ville hon ha grisrumpa på sin smörgås och nu vad det dags för limpan. Dessvärre ville hon inte ha maten jag lagat. Det var tydligen inte gott, trots att hon inte ens smakat. Det fick bli blodpudding istället. Jag tänker i alla fall inte fråga om hon vet vad det innehåller, för då kommer hon väl sluta äta över huvudtaget. Det är som med falukorven. Ibland mår man bäst av att inte veta.

Spelnoja!

Jag har fått en ny telefon att bruka på jobbet. Det är såklart en iPhone4 och jag håller själv fortfarande på att lära mig hur den fungerar. Dagtid är det ju mest kalender och samtal som används. Kvällstid får telefonen helt andra uppgifter. Det är huggsexa så fort man rasslar med nycklarna i ytterdörren. Det första man hör när man kommer hem numera är inte "Hej pappa, välkommen hem" utan "Pappa får jag spela på din nya telefooooon!". Amanda har under den här korta tiden blivit en riktig fena på att bläddra mellan spel och menyer. Hon är fullständigt medveten om vad hon gör och skulle det dyka upp en varningsruta lämnar hon snällt över nallen till mig. Till och med Kristine rafsar runt i innerfickan för att stilla sitt spelbegär. Just i skrivande stund är spelet Angry Birds mer populärt hemma än sambo och onsdagsmys. Dumma Apple! ;o)

Jag har laddat hem Sveriges Radios applikation och via den kan man bland annat lyssna på barnsagor och annat. Hur smart som helst om man vill sysselsätta barnen ett tag. Problemet är bara att det inte är något som rör sig, blinkar eller kan pillas på. Då gäller det att vara kreativ så man kan laga mat i lugn och ro. Fick plötsligt en idé om att göra om fåtöljen i vardagsrummet till en magisk sagogrotta. Det kanske skulle kunna få en stirrig 3,5-åring att lugna ner sig lite innan middagen.

Sagt o gjort. Ett par kuddar och en mullig filt och vips så har rummet berikats med en spännande grotta att krypa in i. Amanda köpte detta fullständigt. Hon tog telefonen och lyssnade igenom saga efter saga. Det var gummor under ekar, bananflugor och bärfisar under filten i säkert en halvtimma. Maten blev klar och alla blev glada och nöjda. Tack barnradion för detta!

Amanda Chucky Deisone

Ibland kan det vara farligt att bege sig ut på kundbesök en hel dag. När jag kom tillbaka på kontoret i fredags hade någon (nu vet jag vem) behagat skämta med mig. Denne person ville kolla hur länge det skulle ta innan jag tittade på min dotters bild på kontoret. Hon hade helt enkelt bytt ut bilden på lilla Amanda iförd sockersöt ettårsklänning mot denna vedervärdiga styggelse:


Först höll jag på att göra i byxorna av skräck sen höll jag på att göra samma sak av skratt. Det var nog länge sedan jag garvade så högt och länge en fredagsmorgon!

Hoppas du vinner Bonnier Sales Award, Julia. Det är du värd! ;o)

Syskonkärlek?

Denna morgon var lite av det lata slaget. En sån där traditionell söndagsmorgon med morgontidning, kaffe latte och krypande barn i soffa och på golv. När lilla Agnes tog sin förmiddagstupplur bad jag Amanda hjälpa till att städa upp lite efter morgonens leksaksorgie i vardagsrummet. Städningen fortsatte in på Amandas rum och där låg det en massa små Hello Kitty figurer utspridda på golvet.
Jag sade att dessa var absolut förbjudet att ha liggandes nu när lillsyrran lärt sig ta sig framåt på golvet. Tänk om hon skulle sätta en i halsen.

- Pappa, kan Agnes dö då?
- Ja, om leksaken fastnar där i halsen så kanske.
- Fast hon dör väl inte på riktigt då. Om man steker henne så dör hon på riktigt....

Exakt vad är det som gått snett i vår uppfostran? Ska sluta stå så mycket vid spishällen och börja lägga upp fräscha sallader istället. Tror samtalen fortsättningsvis skulle må bättre av problem som sniglar på ögat eller ärtor i näsan.

Högt i tak!

Tänk om man kunde bo i Globen.

Världens största etta med 85 meter i takhöjd inomhus. Spatiös rymd och gott om plats, hela 605 000 kubikmeter. Tänk och komma hem och säga att man köpt en etta och när alla undrar hur stor den är kunna säga storleken i kubikmeter. Inte illa. Trots storheten i att äga Globen skulle det vara en ekonomisk katastrof att göra detta. Arenan är en ekonomisk härdsmälta och har gått med förlust ända sedan den invigdes 1989.

Anledningen att jag tar upp detta är att familjen var på väg hem från stan häromdagen. Vi åkte längs med Stadsgårdskajen, passerade Danvikstull och när vi hade rundat högersvängen vid Henriksdal frågade jag Amanda om hon såg Globen från pasagerarfönstret. Det gjorde hon naturligtvis. När jag sedan frågade henne vad Globen är för något svarade hon klart och tydligt att det är LADY GAGA som bor där.

Den 7-8 maj 2010 intog hon scenen i Globen och Amanda kommer tydligen ihåg det som igår. Är det någon som har råd att spendera sina surt förvärvade pengar på att bo i Globen, så är det väl just divan Lady Gaga. Jag får glatt fortsätta köra förbi och leta efter andra rymliga boenden till familjen.

Egyptisk sångfågel

Här kommer ett par smakprov på sångkunskaperna som visades upp vid poolkanten i Egypten.

Och här en lite mer modern version av Petters monsterhit "Mikrofonk*t"

Tillbaka med full kraft!

Great gosh o mighty! Were back again!

Amanda börjar närma sig 4-års åldern och det är faktiskt på sin plats och undra vart den här tiden tog vägen. Tjejen är ju stora damen nu. Med kroppen full av vilja och lekfullhet.

Vi har ju Agnes 7 månader som tagit över bebisrollen i familjen. Amanda har blivit storasyster på riktigt och det märks otroligt mycket sedan i somras. Det fullkomligen sprutar ut kloka (och okloka) formuleringar ur munnen varje dag. Jag tänkte väcka liv i Bloggen igen och försöka skriva ned de roligaste ögonblicken. För bra att inte glömmas bort helt enkelt.

Idag till exempel, när vi satt vid middagsbordet kom diskussionen in på vad en mäklare gör. Det satt nämligen en vid vårt köksbord för ett par dagar sedan. Jag frågade:

- Amanda, vet du vad en mäklare gör?
- Jobbar förstås.
- Ja, det är klart, men vad jobbar han med då?
- Han sitter vid datorn som du gör.
- Säkert, men han säljer hus och lägenheter åt folk och vi ska ju flytta snart. (Bomb släppt här och nu).
- Då vill jag hjälpa till, pappa.
- Klart du får hjälpa till! Vad roligt!
- Ja, jag är jättebra på att putta på huset!

Tror hon att hon är Pippi eller? ;o)