Dubbelspruta?

Amanda och jag sitter och filisoferar om livet:

- Amanda. Är man tuff om man har plåster?
- Aaaa.
- Så man är tuff när man blöder?
- Aaaa....man har tagit en spruta då kanske.
- Jasså?
- Aaaa...och då kommer det blod, pappa.
- Det gör det nog ja.
- Och då får man ett plåster.
- Okey.
- Och då slutar det blöda och då blir det bra igen!
- Vilken tur att det finns plåster då!
- Aaaa....och då kan man ju ta en spruta till....

Cirkeln är sluten!

Verkar som om Amanda gillar att ta sprutor! Eller så är det plåster hon gillar. Eller så är det bara så himla roligt att diskutera med pappa om sjukvårdsprodukter. Vad vet jag?

En inte helt vanlig söndag i mars.

Idag är det söndagen den 14:e mars.

Vi kanske inte ska stirra oss blinda på att det är just söndag idag utan notera att det är den 14 dagen på mars månad. Dagen då Amandas pappa träffade Amandas mamma och ljuv musik uppstod. Den 14 mars brukar det hända lite speciella saker, så även denna.

Det började på morgonen med att vi alla steg upp relativt tidigt. Det gällde att inte komma alltför sent till Junibackens planerade besök och dess feta turistköer. I sängen med morgongrusiga ögon försökte vi förklara för Amanda att det var sex år sedan mamma och pappa träffades och att hon inte var med oss då. Då svarade Amanda klokt: "Nej, för då var jag hemma!"

Vi hade stämt träff med Stefan, Camilla och fartiga Alvina för lite bus bland sagotåg och ruskiga pirater. Väl inne kunde vi konstatera att vi hamnat i en sagovärld full av...finnar. Det pratades ta mig sjutton finska överallt. Det verkar som om de finska barnfamiljerna inte har något som helst annat att göra på helgen, än att sätta sig på en båt till Stockholm och bombardera Astrid Lindgrens värld. Lite scary!

Amanda och Alvina hade jätteroligt hela tiden och fick efter teaterpjäsen varsin glass med lakritsansikte på. En nyhet i SIA-glasslådorna. I kväll när det skulle nattas fick jag höra av Amanda att glassens mun var alldeles svart och JÄTTESTOR och att ögonen var också dom JÄTTESTORA.....precis som Alex, (Gita & Stefans lilla kille)! Hans ögon är dock inte lika svarta. Och smakar definitivt inte lakrits.

Frix från SIA-glass! (tack Glasskoll.se)

Efter Junibacken lämnade vi våra kompisar och fortsatte hem mot Värmdölandet. Vi funderade länge längs vägen vilken brunch vi skulle besöka, men fastnade till slut för Hotell Blå Blom i Gustavsbergs hamn. Ett ställe som vi provade första gången i höstas och blev glatt överraskade. Vi mumsade glatt i oss av hemrullade köttbullar och vräkte i oss lax, rabarberpaj och andra läckerheter. Amanda tjatade till sig kakor. Både kaffekakor och kladdkakor. Fick nog en riktig sockerchock där som förmodligen höll i sig ända tills läggdags. 210 kronor var för kalaset, Amanda åt gratis. Det var det värt. Helt klart!

Efter detta inträdde palt-koman och vi alla gick hem och jäste i kanske en och en halv timma. Sen åkte vi tillbaka till våra vänner i Orminge för att lämna av Amanda. Vi föräldrar skulle gå på bio. Det var ju trots allt VÅR dag idag. Ett nöje som inträffar allt mer sällan nuförtiden. Med tanke på att familjen snart ska bli större kanske det kommer dröja minst helt år innan det inträffar igen. Bäst att passa på!

Vi åkte in till Sergelbion och kollade in Tim Burtons-"Alice i Underlandet" i 3D. Filmen var som vi båda tänkt oss. Skruvad, effektfull och fullständigt galen, men kul! En bra avslutning på dagen!

Ska lägga upp några bilder från mobilen här, då jag får tillgång till min bluetooth-uppkoppling. Håll ut så länge!

Jag får väl samtidigt passa på att gratulera oss på den stora dagen. Det är väl egentligen bara vi som vet att den 14 mars är något att fira. Tills nu...

Snabba ryck.

Rockvideo utan musik. Starring Amanda Deisone!

Taking it easy!

Amanda in Sloooooow motioooon......*gäsp*!

Amandas guldkorn No 4

Häromdagen var det hämtning på dagis i vanlig ordning. Eftersom jag var lite sen så fick jag gå till uppsamlingsavdelningen. När Amanda kommer dit är det oftast en fruktstund och en helt ny värld av leksaker som tornar upp sig i de pigga och glada ögonen. Det betyder i sin tur att det tar extra lång tid att få med henne därifrån. Denna eftermiddag hade hon hittat en låda med småprylar som hon ville visa upp för pappa. Bland annat tog hon fram en speldosa med en liten vev på toppen. Hon snurrade den några varv och frågade vad det var för något.

- Pappa. Vad är det här?

- Det är en liten speldosa, gumman.

- Det kommer musik ur den, pappa!

- Ja om man snurrar den där veven så kommmer det musik.

- Pappa? Vill du blanda musiken lite?

Senast jag blandade musik medvetet, var i pojkrummet som liten när man satte ihop blandband till alla möjliga olika saker man skulle göra. Skidresan till Alperna, nattkörning med bilen, Budapestresan -92 osv.

Amanda ska bara veta vilket liten jäkel jag är på att blanda musik. Kul var det i alla fall.

Årets första...

Så har det blivit dags att ta sig i kragen. Igen! Sorry folks! Årets första inlägg kommer redan den 3:e mars och det måste vara någon sorts rekord. I alla fall i min lilla värld.

Nåväl. Dags att ta tag i saker. Vad har hänt sedan senast.....jo jag har börjat nytt jobb och det förklarar både det ena och det andra. Tiden har helt enkelt inte räckt till allt man ska göra. Då hamnar bloggen tyvärr långt ned på den listan.

Det första man kan berätta är att Amanda ska få ett syskon. Beräknat datum för leverans är den 17:e juni. Denna gång är det INTE storken som beställningen kommer ifrån utan den Enögda Sädesskvättan som fick häcka fritt en småkylig septemberafton. Det funkar det med! Amanda har redan kommit på ett namn på den lilla, i den allt större magen, men det behåller vi för oss själva tills vidare. Att det blir en liten syster, det kan vi tala om redan nu. Spännande värre tycker pappa, som i och med detta blir ensam tupp på hönsgården. Kuckelicku!

Amanda tar för sig allt mer i vardagen. Hon vill prova det mesta och hjälpa till så mycket det bara går. Hälla upp mjölk, ta på sig kläderna, gå och kissa på stora toastolen, öppna pappas mail och borsta tänderna. Hon gör det dessutom riktigt bra!Hon har ett litet uttryck som brukar använda när hon vill vara duktig: "Kan ananas själv!". Mer roligheter ska komma i skriven form lite oftare nu. Det hon säger måste bara få finnas kvar för eftervärlden.

Klockan är mycket. Punkt för idag. I morgon kör vi igen...