En inte helt vanlig söndag i mars.

Idag är det söndagen den 14:e mars.

Vi kanske inte ska stirra oss blinda på att det är just söndag idag utan notera att det är den 14 dagen på mars månad. Dagen då Amandas pappa träffade Amandas mamma och ljuv musik uppstod. Den 14 mars brukar det hända lite speciella saker, så även denna.

Det började på morgonen med att vi alla steg upp relativt tidigt. Det gällde att inte komma alltför sent till Junibackens planerade besök och dess feta turistköer. I sängen med morgongrusiga ögon försökte vi förklara för Amanda att det var sex år sedan mamma och pappa träffades och att hon inte var med oss då. Då svarade Amanda klokt: "Nej, för då var jag hemma!"

Vi hade stämt träff med Stefan, Camilla och fartiga Alvina för lite bus bland sagotåg och ruskiga pirater. Väl inne kunde vi konstatera att vi hamnat i en sagovärld full av...finnar. Det pratades ta mig sjutton finska överallt. Det verkar som om de finska barnfamiljerna inte har något som helst annat att göra på helgen, än att sätta sig på en båt till Stockholm och bombardera Astrid Lindgrens värld. Lite scary!

Amanda och Alvina hade jätteroligt hela tiden och fick efter teaterpjäsen varsin glass med lakritsansikte på. En nyhet i SIA-glasslådorna. I kväll när det skulle nattas fick jag höra av Amanda att glassens mun var alldeles svart och JÄTTESTOR och att ögonen var också dom JÄTTESTORA.....precis som Alex, (Gita & Stefans lilla kille)! Hans ögon är dock inte lika svarta. Och smakar definitivt inte lakrits.

Frix från SIA-glass! (tack Glasskoll.se)

Efter Junibacken lämnade vi våra kompisar och fortsatte hem mot Värmdölandet. Vi funderade länge längs vägen vilken brunch vi skulle besöka, men fastnade till slut för Hotell Blå Blom i Gustavsbergs hamn. Ett ställe som vi provade första gången i höstas och blev glatt överraskade. Vi mumsade glatt i oss av hemrullade köttbullar och vräkte i oss lax, rabarberpaj och andra läckerheter. Amanda tjatade till sig kakor. Både kaffekakor och kladdkakor. Fick nog en riktig sockerchock där som förmodligen höll i sig ända tills läggdags. 210 kronor var för kalaset, Amanda åt gratis. Det var det värt. Helt klart!

Efter detta inträdde palt-koman och vi alla gick hem och jäste i kanske en och en halv timma. Sen åkte vi tillbaka till våra vänner i Orminge för att lämna av Amanda. Vi föräldrar skulle gå på bio. Det var ju trots allt VÅR dag idag. Ett nöje som inträffar allt mer sällan nuförtiden. Med tanke på att familjen snart ska bli större kanske det kommer dröja minst helt år innan det inträffar igen. Bäst att passa på!

Vi åkte in till Sergelbion och kollade in Tim Burtons-"Alice i Underlandet" i 3D. Filmen var som vi båda tänkt oss. Skruvad, effektfull och fullständigt galen, men kul! En bra avslutning på dagen!

Ska lägga upp några bilder från mobilen här, då jag får tillgång till min bluetooth-uppkoppling. Håll ut så länge!

Jag får väl samtidigt passa på att gratulera oss på den stora dagen. Det är väl egentligen bara vi som vet att den 14 mars är något att fira. Tills nu...