Bollar är något Amanda till en början inte tagit till sig. Han har varit lite avvaktande försiktig i sin hantering av dessa. Kan ha någonting med midsommarafton 2007 att göra då hon vaknade av en fotboll i ansiktet. Vårdslöst avfyrad från en alkoholpåverkad yngling via en axel på bordsgrannen. Kanske berodde detta på den smällen, vad vet jag...
Hursomhelst är detta runda fenomen på hela familjens läppar just nu. Dels för att Amanda upprepade gånger säger Bumba och för att vi stackars föräldrar distraherar bort smärta och gråtande nattliga upplevelser med att titta på bollar (men även lampor och ballonger).
Amanda är idag överförtjust i bollar. Ser dem överallt och vill peta på dem. Ge bort dem. Kasta dem. Även sitta på dem. Därför tyckte jag att hon skulle få känna på ett riktigt bollhav när vi besökte Intersport häromdagen. Ni skulle hört henne slå världsrekord i upprepningar...bumba, bumba, bumba, bumba....det ville inte riktigt ta slut!
