Spesial prajs 4 me!

Jag ska inte säga att mina flickor är billiga på något sätt, men jag skulle lätt slänga upp en hundring för dessa två prinsessor.

Det här är vad jag kallar "en näsa för affärer"...

Junibacken

Vad vore ett barn utan Astrid Lindgrens sagor och berättelser? Förmodligen ingenting. Därför försökte vi skola in Amanda på Junibacken i helgen. Det skulle bli en dag med mycket skratt o gråt.

Det blev ett par årskort direkt i kassan då det bara skilde 85 spänn från enkelbiljettspriset. Vi började på Sagotorget där Amanda ivrigt kastade sig in i Muminhuset och började klättra på väggarna. Allting i miniatyrformat förstås. Hur pappa kom in är fortfarande en gåta.

PÅ vägen mot sagotåget passerade vi en del roliga saker. Bland annat ett smaskigt efterrättsbord med bullar och muffins som snurrade runt i ett skyltfönster om man tryckte på en liten knapp. Och så som Amanda tryckte...

Karlsson på takets rutschkana var nästa mål. Snuttan hade siktet inställt direkt. Problemet var bara att taket sluttade lite och det vart helt plötsligt lite knepigt att gå. Då blev det inte så kul längre. Efter ett tag så lyckades Amanda ta sig in i huset och titta ut på rutschkanan som gick ifrån ena fönstret. Då blev det inte kul längre. För högt förstås. Och där nere står pappa och försöker lyfta ur henne genom fönstret och självklart lyckas jag slå hennes huvud i fönsterkarmen. Gallskrik och "INTE rutschkana". Så blev det...

Efter att vi lugnat ned oss en aning var det dags för nästa äventyr, Sagotåget. En resa genom Astrid Lindgrens värld med den gamla författarinnans varma röst i högtalarna. Denna tur hade till och med jag behållning av. Rekommenderar varmt! När turen var slut kom vi ut i Villa Villerkulla där det hölls en sångstund. Hur kul som helst för alla barnen. Amanda hoppade vilt omkring med mammas hjälp. Efter detta var det dags för ännu en utmaning i Villerkullans rutschkana. Om än ännu läskigare. Det dröjde inte länge förrän Kristine bar ned Amanda med gråten i halsen. Det blev lite FÖR läskigt.




Till sist tog vi en vandring genom Elsa Beskows svampskog och åkte ännu mera rutschkanor. Gissar att Amanda samlade på sig lite energi och mod i caféet tidigare. Nu gick det av bara farten. Tjohej.

Det blev en riktigt trevlig dag som avslutades med grande finale på Melodifestivalen. Amanda var helt faschinerad av alla ballonger och skakade rumpan till de flesta bidragen Mest rumpskak blev det nog till HEATs låt 1000 miles. Lite oväntat då man inte brukar skaka rumpa till just sådan musik.

Lite bilder i vanlig ordning...

Redo för lite Djurgårdsäventyr!

Sweetheart

Jag har bara en sak att säga. Sötnos!

Majs

Det hände en kul grej på vägen till dagis i morse. Amanda och jag sitter i bilen och är på glatt humör. Hon börjar nynna "Björnen sover" och snart sitter vi båda och sjunger för full hals. När vi närmar oss dagis så slutar hon plötsligt att sjunga och pekar på mig.

-"Pappa. Majs!"

-"Majs?"

-"Pappa. Majs. Munnen!"

Då inser jag plötsligt att jag antingen borstat tänderna slarvigt eller måste göra en tandblekning ganska omgående. Skrattade så tårarna rann...

Kusiner

Så var man hemma igen då.

Har varit en tur till min syster i Värnamo. Visserligen var det en liten affärsresa men Nellan och Henrik ställde snällt upp som hotell. Kom ner på söndagen efter sträckkörning på E4:an med en ljudbok i högtalarsystemet. Det går lite fortare då. Alltså man gasar inte mer men tiden liksom glöms bort när man är involverad i en trasslig mordgåta. Väl framme i Värnamo möttes jag av hysteri. Inte nog med att Adam och Henriks son Gustav brukar leka intensivt men just denna dag hade de fått varsin present i form av lasersvärd a la Star Wars. Kanske inte världens mest genomtänkta present om man vill ha lugn och ro hemma. Man liksom ber om att få mer att göra och så blev det naturligtvis. Det dröjde inte länge förrän tillsägelserna avlöste varann. "Sluta genast Adam! Inte slå svärdet mot Gustav, Adam! Nej, akta teven! Ska du hålla på så här packar vi ner svärdet och du får gå och lägga dig!"

Jag måste passa på att via bloggen berätta hur imponerad jag är av min syster som trots det höga tempot verkar vara någorlunda klok och vettig fortfarande. Det hade inte jag varit vid det laget.

Jag blev helt tagen av det höga tempot och inser att vi lever i en liten drömvärld här hemma i Gustavsberg. Fast det dröjer väl bara något år till innan Amanda också vill göra som hon vill. På allvar!

Den dagen den sorgen.

En kul sak, bland många, hände när Gustav och Adam jagade varandra runt i huset och viftade med sina lasersvärd. Gustav Brukar trigga Adam hela tiden att han är bäst och vinner mest och Adam bara hänger med så gott det går. Den här gången kom de båda rusande mot väggen där jag och Nellan satt och förstås var det Gustav som nådde den först. "Ha ha! Jag vann...och du kom bara etta!" Adam såg dyster ut och vi försökte förklara att det inte var så dumt att komma etta ändå. Vinnare eller ej. Jag tror inte han förstod varför vi skrattade så...

Dags för lite bilder i vanlig ordning. Håll till godo.

Busfrön övar inför Mount Everest

Gustav lugn och fin

Filip sötar till sig

Passa´rej noga pysen!