Paus!

Bloggen har tagit paus ett tag. Amanda fick en syster i sommar och det läggs allt mindre tid åt Bloggens värld!

Snart så...snart....

Amandas guldkorn No 6

I fredags eftermiddag var det dags att ta den tredje dosen fästingspruta. Varje vår glider en segelbåt in i Gustavsbergs hamn och kön med sprutsugna ungar är vanligtvis lika lång som båten. Ända sedan vi lämnade dagis bakom oss babblade Amanda om att träffa en doktor och ta en spruta. Hon var alltså mer än förberedd på vad som skulle hända och det verkade inte speciellt rädd alls.

Vi äntrade båten och det var doktorn som tog emot oss. Fast denne var klädd i en kavaj och satt bakom kassan och tog betalt. Vi klev ner i kabyssen och en sköterska höll på att sätta sprutor i en hel familj på en gång. När det var Amandas tur satte hon sig direkt på soffan och drog upp ärmen på tröjan. När systern bad Amanda sätta sig i mitt knä istället sade hon plötsligt:- "Du är ju ingen doktor!"

Man såg direkt på henne att vi hade trampat på en öm tå. Hon svarade: -"Nej han var däruppe och tog betalt, konstigt nog. Jag är sjuksyster och det är jag som ska hjälpa dig."
Amanda tittade på henne och man såg hur besviken hon blev. -"Men du är ju ingen doktor! Jag vill att en doktor ger mig spruta."

Systern vänder sig till mig och säger: "Hon verkar vara klipsk, din dotter." Jag förklarade att det var bara förnamnet. Efter sprutan som togs utan vare sig tårar eller skrik, skuttar hon upp ur mörkret och basunerar ut bland de väntandes förtjusning: "Jag har tagit en spruta!

Ingen rädsla här inte.

Amandas guldkorn No 5

Det var kalas i helgen som var. Det var Amandas kompis Alvinas tur att fylla år. 3 år närmare bestämt. Som sig bör vid barnkalas var det en samling förväntansfulla ansikten vid festbordet. På bordet fanns smaskiga pannkakstårtor fullproppade med diverse onyttigheter. Man skulle kunna säga att det var upplagt och klart för en pannkaksorgie.
Men...Amanda ville bara äta godiset som låg i grädden. Ett annat barn ville inte ha grädden alls. Ett tredje barn ville ha alla pannkaksbitar uppdelade i miniatyrbitar upplagta på tallrikskanten med kirurgisk precision och buspojkarna på ena kanten lekte så mycket med maten att den till slut hamnade på golvet och på finkläderna. Antar att det var precis så som ett 3-årskalars skall vara.

Efter sockerchocken började leken. Det var full fart i lägenheten precis hela tiden. Det bjöds på fiskdamm och ansiktsmålning och det var när Amanda fick se två av pojkarna med ansiktsmålade skägg och piratutseende som följande sades:

-"Pappa, titta!
- "Ja?"
- "Två rövsjöare!"

Jag har hört talas om uttrycket stjärtpirater, men så vitt jag vet har det här ingenting med det att göra! He he!

Hursomhelst. Tack Alvinas mamma och pappa för en trevlig tillställning, och grattis Alvina! Nu hela 3 år gammal!

En skakig söndagsmorgon!

Söndagmorgonen började med en lättare sovmorgon och ett konstaterande att vädret inte låter sommaren komma denna morgon heller. Vi börjar närma oss juni och en söndagsfrukost på gräsmattan känns ännu väldigt långt borta. Vi tillber högre makter och hoppas på en snar förändring.

Annars har morgonen bjudit på hemmaplock och Dumbo i rutan. Pappa har lyckats komma över ännu en skön musikupplevelse i form av den norska gruppen Donkeyboy. När vi drog på lite i stora högtalarna visade det sig att Amanda också gillade soundet. Resultatet ser ni här:

Ännu ett skäl att älska söndagsmorgnar och Amanda!

Vi väntar på syster!

Hela familjen går i väntans tider. Det börjar dra ihop sig för nedkomst och vi förbereder oss så gott vi kan för att ta emot den lilla nya familjemedlemmen. I helgen passade vi på att byta tillbaka till liggdelen i Amandas gamla barnvagn. Hon har förstås inget minne av att hon legat i den, men så fort hon såg den ville hon prova hur det en gång var. Hon tog några smidiga skutt sen testade hon vagnen för fullt. Med tumme och bebisgnäll. Precis som det en gång varit.

Så här såg det ut:

Treårskalas

Så har det äntligen börjat lugna ner sig efter helgens bravader. Det blev en väldigt intensiv period med kalas, nöjesparksbesök och annat och det började redan på fredagseftermiddagen då Amandas mormor och kusin kom med bussen från Skavsta. Amanda var förstås lite blyg i början, men fann sig relativt snabbt med de nyanlända gästerna. Problemet var bara att hon pratade svenska med dem bägge två och eftersom jag tagit på mig att köra dem hem, kunde jag inte svara eller översätta vad hon sade. Man kunde i alla fall se på ögonen att hon var glad att se dem igen. Det var ju trots allt ett bra tag sedan.

Kvällen förflöt sedan med middag och småprat. Dagen efter var det full fart redan på morgonen. Nästan innan fåglarna börjat kvittra. Efter mycket förberedelser och matlagning var det dags att ta emot kalasdeltagarna och deras föräldrar. De trillade in i strid ström och snart var det full fart i den inhyrda festlokalen. Dagen till ära tändes även grillen och pappa Odd tömde korvpaket efter korvpaket på den glödheta grillen. Ungarna var som tokiga i varmkorv. Alla 40 stycken försvann. Tårtan som mormor och Kristine gjort i ordning var som vanligt en succé. En mäktig succé! Kalaset pågick i ungefär 3,5 timma och efter städning kunde man få pusta ut lite även om farfar och farmor stannade kvar lite extra. Vi vill passa på att tacka alla som var där för en trevlig eftermiddag och jag vill passa på att framföra Amandas tack för alla trevliga presenter hon fick. Hon blev överlycklig för dem allihop. Här kommer lite bilder från kalaset:

På söndagen besökte vi Gröna Lund och glassade runt i vårsolen. Det blev som vanligt lite för många chokladhjul och vimsiga karusellåk. Amanda fick prova den nya berg- och dalbanan som riktar sig till lite yngre barn. Riktigt kul, tyckte hon och ville ta en tur till. Jag var livrädd för den nya attraktionen. Lutningen var säkert hela två grader och det är vanligtvis en grad för mycket för mitt psyke. Jag bad att få gå ut genom bakdörrarna. ALDRIG MER! ;o)

På söndagskvällen plockades grillen fram igen och jag grillade några hårt marinerade köttslamsor. Inte världens mest tuggvänliga men smaken var det inget fel på. När sedan sällskapet från Lettland begav sig hemåt på måndagen fick jag veta att de varit mer än nöjda med sitt besök, så nöjda att Oldis inte ville åka hem. Det tar jag som ett gott betyg på att de haft roligt. Trots grillmissen.

Grattis på 3-årsdagen Amanda!

I morgon är det dags...

I morgon är det den 22 april. Det är dagen då Amanda blir en stor liten tjej. Tiden verkligen flyger iväg. Det är väl det enda som flyger i dagsläget då flygtrafiken i Europa står still på grund av den rykande vulkanen Eyjafjallajökull på Island.

Det här är vad vi kommer bjuda på i morgon bitti:

Håll till godo för rapport senare under kvällen!

En vän av folket

Jag vet inte vad som flugit i Amanda och hennes språkbruk den senaste tiden, men jag börjar tro att hon har någon form av adligt blod i kroppen. Det kan i alla fall inte vara från min sida, det är helt säkert. Snuttan har börjat kalla alla andra människor för ”folket”. Det kanske inte låter så farligt, men det är på sättet hon säger det.

I påskhelgen åkte vi på kryssning till Tallinn med lekkompisen Nova och hennes familj. På båten ville hon prompt gå själv i trapporna och när det kom ett gäng tonårsflickor rakt emot henne sade hon: -”Flytta er!” och ”Pappa, FOLKET måste flytta sig när jag går i trapporna!”. Det är inte första gången hon nämner personer i omgivningen på detta vis. ”Folket” finns överallt. På bussar, på stan, i bilar osv.

Sen har vi det där med tilltal på förskolan. Häromdagen var det lämning på morgonen som vanligt och Amanda tittar in bland lekande barn genom ett fönster i hallen och utbrister: ”Pappa. Där inne är alla mina kompisar. Och Emil!”

Ska nyfiket följa vidare utveckling i frågan. Kanske måste vi flytta till en herrgård eller liknande inom kort. Undrar om där finns plats för en liten kille till? Ingen vanlig kompis, utan Amandas pojkvän Emil.

Återstår att se. .

Dubbelspruta?

Amanda och jag sitter och filisoferar om livet:

- Amanda. Är man tuff om man har plåster?
- Aaaa.
- Så man är tuff när man blöder?
- Aaaa....man har tagit en spruta då kanske.
- Jasså?
- Aaaa...och då kommer det blod, pappa.
- Det gör det nog ja.
- Och då får man ett plåster.
- Okey.
- Och då slutar det blöda och då blir det bra igen!
- Vilken tur att det finns plåster då!
- Aaaa....och då kan man ju ta en spruta till....

Cirkeln är sluten!

Verkar som om Amanda gillar att ta sprutor! Eller så är det plåster hon gillar. Eller så är det bara så himla roligt att diskutera med pappa om sjukvårdsprodukter. Vad vet jag?

En inte helt vanlig söndag i mars.

Idag är det söndagen den 14:e mars.

Vi kanske inte ska stirra oss blinda på att det är just söndag idag utan notera att det är den 14 dagen på mars månad. Dagen då Amandas pappa träffade Amandas mamma och ljuv musik uppstod. Den 14 mars brukar det hända lite speciella saker, så även denna.

Det började på morgonen med att vi alla steg upp relativt tidigt. Det gällde att inte komma alltför sent till Junibackens planerade besök och dess feta turistköer. I sängen med morgongrusiga ögon försökte vi förklara för Amanda att det var sex år sedan mamma och pappa träffades och att hon inte var med oss då. Då svarade Amanda klokt: "Nej, för då var jag hemma!"

Vi hade stämt träff med Stefan, Camilla och fartiga Alvina för lite bus bland sagotåg och ruskiga pirater. Väl inne kunde vi konstatera att vi hamnat i en sagovärld full av...finnar. Det pratades ta mig sjutton finska överallt. Det verkar som om de finska barnfamiljerna inte har något som helst annat att göra på helgen, än att sätta sig på en båt till Stockholm och bombardera Astrid Lindgrens värld. Lite scary!

Amanda och Alvina hade jätteroligt hela tiden och fick efter teaterpjäsen varsin glass med lakritsansikte på. En nyhet i SIA-glasslådorna. I kväll när det skulle nattas fick jag höra av Amanda att glassens mun var alldeles svart och JÄTTESTOR och att ögonen var också dom JÄTTESTORA.....precis som Alex, (Gita & Stefans lilla kille)! Hans ögon är dock inte lika svarta. Och smakar definitivt inte lakrits.

Frix från SIA-glass! (tack Glasskoll.se)

Efter Junibacken lämnade vi våra kompisar och fortsatte hem mot Värmdölandet. Vi funderade länge längs vägen vilken brunch vi skulle besöka, men fastnade till slut för Hotell Blå Blom i Gustavsbergs hamn. Ett ställe som vi provade första gången i höstas och blev glatt överraskade. Vi mumsade glatt i oss av hemrullade köttbullar och vräkte i oss lax, rabarberpaj och andra läckerheter. Amanda tjatade till sig kakor. Både kaffekakor och kladdkakor. Fick nog en riktig sockerchock där som förmodligen höll i sig ända tills läggdags. 210 kronor var för kalaset, Amanda åt gratis. Det var det värt. Helt klart!

Efter detta inträdde palt-koman och vi alla gick hem och jäste i kanske en och en halv timma. Sen åkte vi tillbaka till våra vänner i Orminge för att lämna av Amanda. Vi föräldrar skulle gå på bio. Det var ju trots allt VÅR dag idag. Ett nöje som inträffar allt mer sällan nuförtiden. Med tanke på att familjen snart ska bli större kanske det kommer dröja minst helt år innan det inträffar igen. Bäst att passa på!

Vi åkte in till Sergelbion och kollade in Tim Burtons-"Alice i Underlandet" i 3D. Filmen var som vi båda tänkt oss. Skruvad, effektfull och fullständigt galen, men kul! En bra avslutning på dagen!

Ska lägga upp några bilder från mobilen här, då jag får tillgång till min bluetooth-uppkoppling. Håll ut så länge!

Jag får väl samtidigt passa på att gratulera oss på den stora dagen. Det är väl egentligen bara vi som vet att den 14 mars är något att fira. Tills nu...

Snabba ryck.

Rockvideo utan musik. Starring Amanda Deisone!

Taking it easy!

Amanda in Sloooooow motioooon......*gäsp*!

Amandas guldkorn No 4

Häromdagen var det hämtning på dagis i vanlig ordning. Eftersom jag var lite sen så fick jag gå till uppsamlingsavdelningen. När Amanda kommer dit är det oftast en fruktstund och en helt ny värld av leksaker som tornar upp sig i de pigga och glada ögonen. Det betyder i sin tur att det tar extra lång tid att få med henne därifrån. Denna eftermiddag hade hon hittat en låda med småprylar som hon ville visa upp för pappa. Bland annat tog hon fram en speldosa med en liten vev på toppen. Hon snurrade den några varv och frågade vad det var för något.

- Pappa. Vad är det här?

- Det är en liten speldosa, gumman.

- Det kommer musik ur den, pappa!

- Ja om man snurrar den där veven så kommmer det musik.

- Pappa? Vill du blanda musiken lite?

Senast jag blandade musik medvetet, var i pojkrummet som liten när man satte ihop blandband till alla möjliga olika saker man skulle göra. Skidresan till Alperna, nattkörning med bilen, Budapestresan -92 osv.

Amanda ska bara veta vilket liten jäkel jag är på att blanda musik. Kul var det i alla fall.

Årets första...

Så har det blivit dags att ta sig i kragen. Igen! Sorry folks! Årets första inlägg kommer redan den 3:e mars och det måste vara någon sorts rekord. I alla fall i min lilla värld.

Nåväl. Dags att ta tag i saker. Vad har hänt sedan senast.....jo jag har börjat nytt jobb och det förklarar både det ena och det andra. Tiden har helt enkelt inte räckt till allt man ska göra. Då hamnar bloggen tyvärr långt ned på den listan.

Det första man kan berätta är att Amanda ska få ett syskon. Beräknat datum för leverans är den 17:e juni. Denna gång är det INTE storken som beställningen kommer ifrån utan den Enögda Sädesskvättan som fick häcka fritt en småkylig septemberafton. Det funkar det med! Amanda har redan kommit på ett namn på den lilla, i den allt större magen, men det behåller vi för oss själva tills vidare. Att det blir en liten syster, det kan vi tala om redan nu. Spännande värre tycker pappa, som i och med detta blir ensam tupp på hönsgården. Kuckelicku!

Amanda tar för sig allt mer i vardagen. Hon vill prova det mesta och hjälpa till så mycket det bara går. Hälla upp mjölk, ta på sig kläderna, gå och kissa på stora toastolen, öppna pappas mail och borsta tänderna. Hon gör det dessutom riktigt bra!Hon har ett litet uttryck som brukar använda när hon vill vara duktig: "Kan ananas själv!". Mer roligheter ska komma i skriven form lite oftare nu. Det hon säger måste bara få finnas kvar för eftervärlden.

Klockan är mycket. Punkt för idag. I morgon kör vi igen...