Don´t be strangers!

Jag vet att det är nyfikna männinskor, vänner o bekanta som läser detta med jämna mellanrum. Släng gärna in en kommentar så jag verkligen får det bekräftat. Jag har gjort det lite enklare för er nu.

Kan bara vara ett kort hej, en spamadressregister eller en utbetalningsavi med snigelpost. Inget märkvärdigt.

Keep on reading...and don´t be strangers!

Författar-Odd

Ursäkta att ni fått vänta...

...men ni har fortfarande er plats i kön! Er påhälsning är viktig för oss, så håll ut ett tag till så skall bloggen snart komma igång. Ni har plats fyrtioåtta....i kön!

Jag har varit dålig på att uppdatera Amandas blogg ett tag. Detta beror mest på att jag haft intressen på annat håll och lagt skrivandet på hyllan. Har blivit mer o mer imponerad av min syster Nell som skriver om sina barn varje dag. En bedrift måste jag säga. Länken till hennes blogg kommer längst ned i detta inlägg. Det skall bli slut med skrivkrampen nu. Under den senaste månaden har det hänt så mycket saker att jag bara inte kan undanhålla er detta.

Håll i er.

Jag skall berätta tre saker för er. Alla kanske inte lika viktiga men ett stort steg för Amanda och hennes stolta föräldrar. Lite som om hon skulle komma hem med alla rätt på ett prov senare i livet. Så stolt ungefär.

1. Amanda har fått sin första tand! Den började tränga upp ur underkäken för några dagar sedan (14 november) och det kom som en fullständig överraskning. Amanda lyckades hålla det hemligt på något sett. Jag vet inte hur, men jag tror tandfén har något med den här saken att göra. Pappa ska ta i tu med hemlighetsmakeriet då det blir dags för hennes ankomst igen vid kudden om några år. Var så säker! Här skulle ha publicerats en bild, men den lilla vita pricken har inte lyckats fångas av någon kamera. Ännu! Håll utkik....

2. Amanda har börjat samla damm på golvet. Hon rör sig runt, runt på golvet och letar efter sina leksaker. Jag vill och kan inte säga att hon börjat krypa ännu, för det går bara bakåt just nu, men strävan att ta sig framåt växer sig bara större. För pappa är det förstås ett stolt ögonblick även detta. Inte många dagar kvar till premiären rakt fram. Håller er naturligtvis underrättade om framstegen. Under tiden ligger jag framför henne och visar hur man gör. DET kommer ni inte att få se bilder på. Sådetså!

3. Amanda o jag hade en hel helg för oss själva förra veckan. Kristine åkte till Lettland för att hälsa på familjen och då passade jag på att lära känna min dotter lite bättre. Första gången ensamma kan man säga. Största orosmomentet var nattningen. Amanda har hittills inte velat att jag nattar henne, men detta och allt annat gick galant. Vi åkte ut till Väddö, där Farfar och Farmor fick gulla lite också. Lite utflykter till Norrtälje och Amandas nya kompis Hanna i Täby hann vi också med. Alltså, vi kan säga så här; jag längtar redan till pappaledigheten. Det är en ren fröjd att umgås med henne. Det tyckte vi nog säkert båda två.

Ny uppdatering snart. Lite nya bilder kommer då också. Under tiden kan ni väl hälsa på syrrans blogg. Synnerligen trevlig läsning:

http://www.miss48.blogg.se/

Hej hopp!