REKLAM!!!!

Jag vet. Det hör inte hit Amandas blogg, men jag kan inte undanhålla er min nyaste skapelse.

En sida med vardagliga betraktelser i en något negativ anda. Inget ämne är för stort eller för litet att reta upp sig på. Börja gärna med att läsa prologen som hamnat sist av någon förbannad anledning. Bara en sån sak...

Här är länken:

Titta in på missnöjesakuten.

Sikrags

Så har de äntligen kommit hem igen. Resan till Lettland var enligt Kristine en succé. Hade hon haft fler semesterdagar skulle hon (och Amanda) stannat ännu längre. De passade på att hälsa på delar av familjen som är relativt utspridd över landet. Dessutom besökte de Sikrags som är familjens landställe ute på Lettlands västkust. För er som inte känner till området så är det ett gammalt naturreservat som en gång i tiden var ett sovjetiskt viktigt militärt område. Platsen är fortfarande väldigt speciell då det finns tydliga lämningar från denna tid i form av gamla master för signalspaning och tillhörande forskarstäder i ruiner. Vägarna till Sikrags är väldigt ogästvänliga med rullgrus i form av stenbumlingar på vägen och förrädiskt djupa diken att glida ner i. Tidigare var det bara bandvagnar och militärfordon som rörde sig här, men på senare tid har vägen förbättrats något då civil trafik övertagit området. Tyvärr är det en tuff resa sista biten till familjens sommarstuga. Om inte bilens underrede ska haverera bör man inte köra mer än 60 km/h.

Platsen man kommer till är helt klart värt resan. Ett sommarhus i skogsmiljö med bara 100 meter till stranden. Och det är inte vilken strand som helst. Finkornig sand och oftast inte en levande själ så långt ögat når. Inte ens en het sommardag. Lägger man sig och badar kanske det joggar förbi någon person i timman, ungefär så. Vågar jag skriva att man definitivt inte behöver ha badkläder på sig här och jag vet inte heller om jag vågar skriva att det var just här som Amanda blev till sommaren 2006. Nåväl, nu är det gjort.

Här kommer lite bilder på området och på Amandas besök i Lettland och Sikrags 2008. Håll till godo:

Man blir trött av att träffa kusiner.



Ensam i stora skogen

Två kusiner på väg till stranden

Mor och dotter vid Sikrags strand



Den lilla utforskaren



Sikrags, Lettland



Titta mamma, jag leker snigel...



Uääää....jag har sand mellan tårna!!!!



Amanda och mormor Ruta

Gräsänkling.

Pappa Odd är gräsänkling. I går åkte Amanda och Kristine till Lettland för att hälsa på mormor. Det var ett tag sedan de sågs och det var på tiden att de får lite tid tillsammans.

Det är först nu, när båset är tomt, som man inser att livet blir bra tomt utan tjejerna. Har nu varit pappaledig med Amanda i två månader. Vi har levt ganska intensivt tillsammans under denna tid och nu när mina tjejer rest bort, blev det ett kallt uppvaknande. Leksakerna som jag städade undan, förblev undanstädade. Ingen som vill sitta i knäet när pappa surfar och ingen som kladdar ner matplatsen längre. Spooky! På söndag kväll blir allt som vanligt igen och under tiden får ni här en liten film som visar hur stor Amanda har blivit.

Saknar er! Redan efter 24 timmar...