Snö, snö snö

Idag vaknade jag och Amanda klockan 6 på morgonen. En helt vanlig lördag i november. Efter en titt utanför fönstret kunde man konstatera att vintern kommit och att det fortfarande snöade för fullt. Caramba!!! Amanda stod vid fönstret och var helt upprymd av de fallande flingorna och sjöng märkliga sånger. Vi gick ut för att krama en snöboll men den ville hon först inte ha. Lite läskigt tyckte hon nog att det var.

Lite senare på förmiddagen gick vi alla ut i det fantastiska vintervädret och preparerade uteplatsen inför vintersäsongen. Bordet och alla stolar fick en särskild plats och packades in med en presenning. Amanda var väldigt försiktig till en början och trevade sig fram i snön. Hon var lite extra försiktig förstås. Lite senare åkte vi och inhandlade en ljusslinga till staketet och satte den på plats när vi kom hem.Vi unnade oss dessutom en smaskig lunch på McDonalds. Inget vi gjort på flera månader.

Kort sagt. En riktig kanondag i vintriga Gustavsberg. Lite bilder varsågod:

Partners in winter wonderland!

Kolla här vad jag fick av mamma!

Redo för lite snöbus.

Vad är det här för vit gegga? Så här såg det inte ut igår...

Ännu mer nostalgia.

En liten gullig Amanda 4 månader gammal i augusti 2007.

Lite nostalgia.

En nyvaken Amanda i våras.

Snöfall

Idag den 16 november kom säsongens första snöflingor på gräsmattan i Gustavsberg. Det kom ganska överraskande efter en hel dags regn. Gissa om Amanda blev glad och förvånad. Tror nog hon blev mest överraskad av sina föräldrars glädjeskutt och hejjarop.

Det var bara att ta på sig mössan, vira in sig i en filt och sticka ut och försöka fånga några flingor.

Hoppas de ligger kvar ett tag till nästa gång flingorna kommer på besök.

Onda halsar.

Hej bloggen.

Nu sitter vi här hela familjen och känner oss krassliga hela bunten. Det började med Amanda för ett par dagar sedan, eller egentligen för ett par veckor sedan, då dagispersonalen lade märke till att Amanda "inte var sig själv". Det var ett par gånger då vi fick hämta upp henne lite tidigare eftersom hon varit ledsen, trött och allmänt oinspirerad. Vad vi inte visste då var att hon förmodligen hade en infektion på gång. Nu kan vi konstatera att så var fallet. Snuttan har fått en liten urinvägsinfektion. Det är därför hon har knystat fram ett "AJ!" varje gång vi bytt blöjor och torkat rent. Stackars lilla krake. Dessutom har hon sovit dåligt med hosta och riv i halsen. Enligt läkaren hittade man dumma bakterier även där.

Nu sitter pappa med denna skit också. Kanske inte urinvägsknas men en hals som bränner och river. Precis när man skall somna är det som allra värst. Känns som någon har dragit ner en rasp i halsen och sedan pepprat med cayenne efteråt. Ingen skön känsla vill jag lova. Jag kan bara föreställa mig hur Amanda känt sig när det varit som värst. Det tänker man inte på när man är frisk själv. Kristine har också fått en släng av detta men det ser bättre ut för henne. Hon är väl den starkaste av oss. Kanske lite av en Iron Woman, familjens Margaret Thatcher.

En tredagarskur för urinvägsinfektionen sedan lär Amanda vara frisk för den här gången. Inte kul att vara hemma och hon saknar nog sina lekisar på förskolan.

Lite bilder från den gångna veckan:

Uppklädda för fest

Jag vill inte vara sjuk....!!!!

Pappa. Din tröja sitter ju perfekt!

Webcam är roligt.

Det tycker Amanda också. Hon kan titta på filmade sekvenser och skratta så tårarna rinner. Det tror jag inte att de kommer göra på er, men erkänn att det blir rätt roligt. Speciellt när överföringen av filmen gick helt snett:

Eftersom inga fula och utklädda ungar kom och ringde på vår dörr idag fick vi behålla hela snaskpåsen för oss själva. Pappa lyckades gräva fram ett par nya festliga gaddar ur godisblandningen. Se så fint det blev! Så vad säger ni? Bus eller godis?