torsdag 16 augusti 2007

Ryggspärr eller nackskott? Vilket är att föredra?

Jag har fått nackspärr. Det händer ungefär en gång vart tionde år. Egentligen ska jag inte klaga, men detta händer just den dag då familjen skall komma tillbaka från Lettlandsresan. Abstinensen har vuxit sig starkare för varje dag och det finns roligare sätt att välkomna familjen än att stå som Frankenstein i ankomsthallen.

Nåväl. Även Frankenstein hade älskat sina barn om han haft några. Så det var bara att köpa läget.

Jag var lite rädd att Amanda skulle gallskrika när hon såg den där konstiga farbrorn som pussade henne på pannan och sade välkommen. Det gjorde hon inte.

Jag var också rädd att hon skulle glida ur mitt grepp första gången jag höll henne. Det gjorde hon inte heller.

Dessutom hade jag mina farhågor att mina miner, konstiga ljud och upptåg inte skulle uppskattas mera. Som tur var hade jag fel där också.

Amanda var trött men vid gott humör. Precis som vanligt.



Semestern och släktturnén i Lettland hade tydligen blivit en succé. Alla ville gosa med det lilla charmtrollet. Hon bollades runt och blev kliad under hakan av hela tjocka släkten. Tror till och med att Amanda var lite FÖR länge hos mormor, för hon ville inte släppa taget när det var dags att åka hem. Gissar att vi kommer få bädda gästsängen fler gånger här i Gustavsberg framöver.

Jag fick även lära mig ett nytt ord under semestern. Ordet "Smuka" var nog det enda ordet Sigrida (Kristines moster) sade under första dagen. Det betyder söt. Jag kan inte annat än hålla med henne...


- "Smuka!"
(Hon till vänster alltså...)




Hoppas att nackspärren släpper snart, för jag vill ut och lattja med min dotter på normalt sätt innan sommaren tar slut fullständigt. Frankenstein hade säkert inte lätt att gosa med ungar heller.