Amandas guldkorn No 3

Inte så bara...

Härom morgonen befann vi allihopa i badrummet för de vanliga morgonritualerna. Helt plötsligt hamnar kompisen Alvinas skalliga pappa i händelsernas centrum. Helt otippat! Medan Amanda sitter i mammas knä på toalettstolen och får sitt hår kammat, utspelade sig följande dialog:

Pappa: -Men, Amanda, vilket himla fint hår du har.
Amanda: -Mmmm....men Stefan har inget fint hår.
P: -Nej, Stefan har inget fint hår, för han har ju inget hår alls.
A: -Nej, Stefan har inget hår....han har bara ett huvud!

Så kan barn se på saken.

Vi fick oss ett himla gott skratt, och det fick Stefan också när han hörde detta!

Kärleksweekend.

Denna helg har varit Amandas kärlekshelg.

Det är inte så att mamma och pappa har kastat in en extra hög pussar och kramar. Det gör vi typ varje helg ändå. Det var så att vi var bortbjudna till Amandas pojkvän Emil och hans föräldrar. Eftersom de inte setts på ett tag på dagis, var det ett kärt återseende. När Emils mamma hade berättat att Amanda och hennes föräldrar skulle komma på besök så hade Emil frågat om det var den "riktiga" Amanda som skulle komma. Så klart att det var. Vem skulle det annars vara?
När vi berättade för Amanda vart vi skulle gå och äta middag på lördagskvällen sade hon kort och gott att hon ville "gå och lukta i Emils hus". Det lustiga var att hon drog några extra djupa andetag när vi kom in i villan, så lite rätt hade hon i alla fall. Det kan ha berott på att det luktade gott från köket, men det tror jag inte.

Utomhus var det höstrusk, regn och kolsvart i Värmdöskogen. Inomhus var det lasagne, kladdkaka glada barn och gott sällskap. Det är verkligen en fröjd att skåda när två barn, som kommer så bra överens, leker och kramas. Det hela vart väldigt lyckat.


Speciellt denna fantastiska bild på "kärleksparet". Klicka gärna här eller på bilden för en förstoring!

Ska bli kul och se hur detta kommer utvecklas. Här kommer lite andra bilder från kvällen.

Amandas Guldkorn No 2

Halloween

Förra helgen var vi på besök hos kusinerna i Värnamo. Vi åkte ned på lördagsmorgonen och lyckades hinna med två stycken kyrkogårdsbesök. Den första redan på vägen ner då vi besökte Sundbybergs kyrkogård för att hedra gammelmormor. Vi tände ett ljus för Margit och jag förklarade för Amanda så gott det gick vem det var som låg där i jorden. "Att din farmors mamma inte fanns längre och att hon dött och rest till himlen"...ja ni vet.

Väl i Värnamo bestämde vi oss för att göra ett besök till på kyrkogården. Bara för att se alla fladdrande ljusen och hedra de döda även där. När vi letade oss fram mellan gravarna genom mörkret för att ta oss till minneslunden säger Amanda:

-Pappa. Det är alldeles dött här. Men....det gör inget!

Hon visste inte hur rätt hon hade. Eller så visste hon precis hur rätt hon hade. Ett gott skratt fick vi i alla fall. Allihopa!

Amandas Guldkorn

Idag börjar vi en ny era och epok här på bloggen. Jag har tidigare skrivit om roliga saker Amanda har sagt men från och med nu så ska det numreras och hållas på. Kan verka synnerligen meningslöst men det är mer för att visualisera hur mycket fyndigheter som kommer ur den lilla munnen just nu.

Här kommer premiäromgången av den nya serien, Amandas guldkorn:

Amandas Guldkorn no 1

Klocka
Jag och Amanda var på väg till Kungens Kurva för att handla lite presenter då Amanda uppmärksammar något på motorvägen:
- Pappa. Titta på klockan.
- Vilken klocka?
- Klockan på bilen.
- Såg du en klocka på en bil?
- Ja, det var en klocka.
- Satt den på sidan av en bil?
- Nä....titta där. En till.

Jag tittar till höger och ser en Mercedestaxi glida förbi. I fronten kunde man tydligt se bilens klock...förlåt, logga!

Logiskt eller hur. En klocka med tre visare. Å vips kom jag på deras nya slogan:
Time for a brand new Mercedes?

På pricken likt allergi

Vi har under en tid noterat att Amanda besvärats av en del eksem som kommit och gått. Vi har befarat att det är någon sorts matallergi så idag hade vi en tid på Nacka barnsjukhus för att kolla upp saken. Efter ett samtal med en trevlig doktor fick vi genomföra ett litet pricktest för att se vad det kan ha varit som orsakat problemen.

Det som testades var mjölk, ägg och mjöl. Sedan tar man även två andra test varav ett är postitivt och ett är negativt. Dvs ett av dessa skall ge utslag. Då är allt som det som det ska.

Först markerade sköterskan fem siffror med en bläckpenna på underarmen. Sedan tog hon och droppade en droppe av varje ämne och tog en liten liten sticka och gjorde ett litet hål. Amanda var riktigt duktig. Gnällde bara en enda gång. När hon fick mjölkdroppen talade hon om för sköterskan att hon ville ha MER mjölk. När hon inte fick det så kunde man både se och höra att hon blev missnöjd med svaret.

Testet gav inga andra resultat förutom att allt såg bra ut. Vi fick dock en mjukgörande kräm att smörja in de gamla eksemområdena med. I förebyggande syfte. Nu gäller det bara att komma ihåg detta och om jag känner mig själv skulle jag konstant behöva en post it-lapp på pannan.

Tur att Kristine är min post it-lapp!

Myggbett nummer fem. Allt i sin ordning!

Klubba!

En kväll var vi nere i videobutiken för att spana in de senaste filmsläppen. Tyvärr är hela stället fullkomligt nedlusat av godis i alla dess former. Hyllorna avlöser varandra hela vägen in i filmrummet. Klart att jag släpar med Amanda in dit och tror att det ska gå smidigt. Så snart hon fick se klubborna var det kört. Såklart att hon ville ha dom. De låg ju i öhonhöjd och såg såååå smaskiga ut. Vi gick ut därifrån med 5 stycken i en påse och jag kände lite att jag var tvungen att lätta lite på moraltanten i mig för att gå med på detta.


Väl hemma var det prat om klubbor hela kvällen. Till saken hör också att jag ett par dagar tidigare inhandlat en bok att fördriva tiden med, nämligen porrstjärnan Ron Jeremys memoarer i pocketformat. Förresten är det väl det enda i pocketformat när det gäller just den karl.


Nåväl. På omslaget till denna bok kan man se ett par sexigt röda läppar omsluta en klubba med amerikanska flaggan. Det Amanda såg var "mamma som slickar klubba". Hon blev helt fascinerad av denna bild och började slita tag i den ordentligt. Nu var väl det inte så farligt i sig, men det blev en ganska kul bild med en två-åring som läser en bok om den vrickade amerikanske porrindustrin bara för att det var en smaskig klubba på utsidan.


Spana in hur det såg ut här:

Kärlek i bävernylon

I fredags eftermiddag var det som vanligt hämtning på dagis. Jag kommer dit runt 16 och kliver in på innergården som jag brukar. Spanar runt men finner ingen Amanda någonstans. Efter ett tag ser jag något som ser ut som Emil (Amandas pojkvän) i buskaget. Bakom honom står Amanda och försöker kramas. Klart att jag inte såg henne då.

Det var svårt att slita isär dessa två skrattande ungar. De hade ju så roligt. Ibland önskar man att de kunde få vara kvar på dagis över helgen och fortsätta lekandet. De har ju så kul ihop. Här kommer en liten bild på deras framfart på innergården. Bilen på bilden är ditlagd med mobilens hjälp:

Tut tut!

Ljudlig måndag

Vi följer upp söndagens hitkavalkad med en svensk traditionell visa. Varsågoda!

Ljudlig söndag

Vår sångfågel kan inte bara sjunga. Här en visa på lettiska:

Söndagsmorgon

Vi vaknade denna morgon med en klarvaken Amanda som klappade både mamma och pappa på kinden. Kan det bli bättre? Vi kravlade oss upp ursängen och Amanda tog täten direkt. Hon hoppade ur sängen med Mimmi och kudden i handen, rusade ut ur sovrummet och in i ett småkyligt vardagsrum och utbrister högljutt:

-Åhhh, vilken härlig dag...igår....!!!!!

Nu så ska vi äta...en blivande klassiker

Tack förskolefröken Kristina för en tidlös klassiker.

Amanda vet vad hon gillar...

Bjudning

Det är lördag eftermiddag och Amanda har precis vaknat efter sin lunchtimme på ögat. Det dröjer inte lång tid innan vi får besök hemma av Stefan och Alvina. Mammorna roar sig gott på Alvsjömässan denna lördageftermiddag.

Amanda och jag ligger och småpratar lite i sängen och det är då denna lustiga konversation inträffar:

- Amanda. Snart kommer Stefan och Alvina hit. Det ska bli kul va?
- Mmmmm.
- Då ska vi bjuda dom på kaffe och saft!
- Ja, och ägg.
- Va, vill du bjuda dom på ägg?
- Ja, stora ägg och små ägg.
- Tror du verkligen att Stefan och Alvina vill ha ägg, gumman?
- Ja, OCH Amanda!!!!!!!!

Bäst att sätta på spisen då....

Lilla snackerskan

Idag insåg jag att det är dags att väcka liv i denna blogg igen. Har helt enkelt inte "orkat" ta tag i saker och ting och kanske tyckt att man skriver för döva öron (blinda ögon kanske vore mer rätt). Men så plötsligt insåg jag att det är egentligen inte för er jag skriver utan för Amanda. Att ni läser detta är bara en bonus. Jag vill ju att hon ska få kunna ta del av dessa utveckligssteg när hon blir en stor tjej och kan läsa vad pappsen har skrivit. Dom där roliga sakerna som vi fick vara med om. Nu när Amanda snackar obehindrat om både det ena och det andra, kommer det roliga saker oftare ur munnen än vad jag säger nuförtiden.

Det ska vi ta vara på och här kommer kvällens lustighet.

Vi sitter framför en teve och tittar på Idol 2009. Ungdomarna i programmet skrattar och gråter om vartannat. Amanda är det full fart på även om klockan börjar närma sig nio på kvällen. Hon springer iväg från soffan och säger hejdå till oss, vänder sig om och kastar sig upp i soffan och vandrar över sina fnissande föräldrar som en liten stunttjej. Sen ner på golvet och säger hejdå igen. Proceduren upprepas. Mitt i alltihopa råkar den lilla damen släppa väder alldeles för nära mamma.

Pappa: Amanda! Pruttade du på mamma???
Amanda: Näe!
Pappa: Jo, det gjorde du faktiskt!
Amanda: Nä, det var bara lite gas!

Ja det var ju egentligen bara det. Det där var något pappa ska ta efter helt klart! "Kristine, det var ju bara lite gas!!!"

Mer kommer. Var så säker. Håll utkik! Nu gasar vi...

Torn, tunnel och jordgubbing

Det är sommartider och så här veckan innan dagis börjar gäller det att njuta av dagarna och försöka hitta på diverse roliga saker. Amanda och jag har haft en vecka för oss själva på dagtid och i torsdags drog vi iväg på utflykt till stan för att kika på utsikten från Kaknästornet. Själva utsikten var inte så intressant. Det var mer intressant att försöka få pappa att köpa ett wienerbröd på 30:e våningen, än att titta på alla kryssningsfartyg och radiomasterna i Nacka. Hissen dock var spännande och hon följde den lilla röda pricken som indikerar våningen med stort intresse. Det gick så snabbt att hon inte hann räkna våningarna som passerade som hon brukar göra hemma hos oss. Efter det åkte vi och hämtade Kristine som hade slutat jobba och alla åt en smaskig sallad på berömda Pizzeria Bella Rosa på Sandhamnsgatan. Rekommenderas!

Om Amanda fick wienerbrödet? Hmmm...kanske!

Vem är längst?

Nu börjar det även bli intressant vad man kör förbi med bilen. Det är helikoptrar, granar, bussar och numera också intressanta tunnlar. Södralänken är en enda stor boulevard av blinkande ljus och spännande skuggspel. Dessutom blir varenda liten cykel- och gångbro man passerar en tunnel. Vi ska även bygga tunnlar till Amandas trätågbana och vem vet var det slutar härnäst. Snuttan kanske behöver en resa till Schweiz för att spana in St Gotthardstunneln eller en tur under Engelska kanalen inom kort för att stilla sitt begär.

I veckan lagade vi lunch här hemma. Eftersom Amanda äter dåligt för tillfället tänkte jag tillaga något riktigt smaskigt som jag VET att hon gillar. Nej, det var inte glass utan något så exotiskt som blodpudding. Mums filibabba! När Amanda kom ut i köket frågade jag henne vad det är jag lagar och hon tittade på paketet och konstaterade glatt: "Köttpudding!"
-"Nej, vännen, det är blodpudding, inte köttpudding. Kan du säga blodpudding?"
-"Hmmm...jordgubbing?"

Hon kanske uppfann en helt ny Arla-produkt just där och då. Kom ihåg vart ni skall skicka pengarna bara. Såna här idéer är inte gratis.

En liten tävling utfärdas härmed i kommentarerna på vad just "Jordgubbing" kan vara för typ av livsmedel. Bästa förslag vinner ett fint pris. Sista augusti är ett bra slutdatum!

Lycka till med fantasin!

Smultron och äventyr på Junibacken

Idag har vi tagit det rätt så lugnt. Softat helt enkelt. Teven har visat Fåret Shaun och penslarna har kladdat ner bord och papper i vanlig ordning.


Kolla här vad naturen ger oss varje dag nu. En tallrik blåbär med smultron blir tillsammans med mjölk ett perfekt mellanmål. Kan nog hålla i sig till sent i augusti om det håller i sig. Vardagslyx helt enkelt.





I går var vi iväg på en utflykt till stan. Målet var att gå till Junibacken och med oss hade vi Emil, Amandas "pojkvän" från dagis, samt hans trevliga föräldrar. Vi var där i god tid. Nästan lite FÖR god tid visade det sig. Tre minuter innan öppning var det ingen utanför. Inte en enda person stod och väntade på att få komma in. Först trodde vi att det var stängt för det brukar det vara på måndagar annars sen började vi undra om vi helt enkelt missat nåt för man har ju hört talas om hysteriska köer nu mitt i semestertider.

Vi kom i alla fall in som en av de första och det var hur skönt som helst att slippa trängas i foajén och i första lekrummet. Amanda och Emil verkade ha saknat varandras sällskap för de sprang omkring och busade i vanlig ordning. Sagotåget var mycket mer spännande nu då Amanda förstod lite mer vad som visades. Emil var mest bara rädd. Han grät nästan igenom hela turen och slutade upp bara när vi passerade sagan om den busiga pojken från Katthult. Undrar varför? Hehe.


När vi sen kom till Villa Villerkulla väntade vi in showen som skulle börja. Det började fyllas på med folk och det var inte lätt att hålla koll på Amanda som hon sprang omkring. Ibland är det lättare att vara två som passar upp. Hur som helst. Emil började gråta redan efter fem minuter av showen och Amanda satt med ögon stora som tefat. Hon var helt besatt av Pippi och sjörövarna och sjöng när Pippi tog i för full hals. Hon ställde sig upp i pappas knä och utropade "Oj!" och "Titta!" mest hela tiden. Eftersom Emil inte njöt lika mycket av detta så gick vi ned till serveringen i förtid. Innan det skulle bli hysteriskt. Vi lunchade och snackade och vips så hade Amanda försvunnit i folkhavet.Hon fanns inte att finna någonstans. Jag fick hjälp med att leta och vi var till och med ute på uteserveringen för att se efter. Till slut, efter många hårta pumpande hjärtslag, hittade vi henne vid vårt bord. Hon hade bara varit vid kassorna och plockad ned en polkagrisklubba. Hon hade dessutom hunnit dra bort plasten och börjat kladda in ansiktet med stöldgodset. Kön till kassorna var kilometerlånga (!?) och vi bestämde oss för att låta snasket vara obetalt så länge. Vi får handla lite mer nästa gång vi kommer dit som kompensation. Amanda var i sitt esse. Hon slickade klubba som aldrig förr. Hon hade ju valt och plockat den alldeles själv och att ta den ifrån henne var det inte tal om. Om man inte gillar barnskrik vill säga...


Dagen var lyckad och Amanda sov många sköna timmarefter äventyret. Drömde säkert sköna drömmar om polkagrisar för det första hon ville ha när hon vaknade var just en klubba!

Välkommen tillbaka till bloggen Odd och alla andra!

Jag börjar med att välkomna mig själv tillbaka till bloggsidan. Det har varit en hel del som hänt i livet sedan förra inlägget och det har varit lite si och så med uppdateringarna. Jag ska nu försöka bättra mig, dels för att jag har mer tid att skriva och för att det händer så mycket roliga saker nu i Amandas liv.

Denna helg har vi varit och firat Amandas farfars 69:e födelsedag. En uppvärmningsfest till nästa års storfest. Alla var där, inklusive Amandas kusiner från Värnamo. Det var bäddat för en intensiv helg med mycket god mat och glada skratt. Så här i efterhand visade det sig stämma bra. Ungarna skötte sig exemplariskt.

Idag när vi skulle åka hem därifrån passade mamma på att göra ett toalettbesök och Amanda passade på att fälla helgens roligaste kommentar. Amanda springer gråtandes till toadörren och ropar efter sin mamma då pappa försöker lugna ner henne:

- Mamma! Mamma! Uääää....
- Amanda. Mamma är bara på toaletten och kissar. Hon kommer snart ut igen.
- Näääee. Mamma får inte kissa! (fortfarande gråtandes)
- Jo, Amanda det får hon faktiskt. Ibland måste man. Hon kommer snart ut.
- Näääee. Mamma måste inte kissa! Uääääää....
- Varför inte då då?
- Mamma måste bajsa!

Ridå!

Hon kanske visste något som jag inte visste. Men jag vet i alla fall en sak och det är att det kommer mer inom kort. Titta gärna tillbaka....

Amanda 2 år

Lilltjejen har blivit stortjejen!

Det hände för en vecka sedan i trakterna kring Gustavsberg. Och vilken vecka det blev! Kanske är det därför som jag skriver detta minst ett ljusår försent. Både jag och Kristine blev alldeles slut av alla gratulationer och bjudningar att vi glömde bort att det pågick ett verkligt liv utanför tårtbakeriet och paketinslagningarna.

Så Amanda. Här har du min och mammas allra hjärtligaste gratulationer på din 2 årsdag. Vi älskar dig så himla mycket att det gör ont. Undrar om Doktor Kärlek har några lediga tider på sin mottagning i april nästa år?

Bilder från födelsedagsveckan, varsågod:

En resa till Paradiset

Kära besökare. Det har varit tyst här ett tag och det beror definitivt inte på att jag försoffat mig och glömt bort att jag har en liten blogg att ta hand om, utan att hela familjen har varit iväg på en så kallad långresa. En riktig drömsemester.

Den 27 mars stängde vi resväskorna och begav oss till Arlanda för två veckors avkoppling i Thailand. Ingen av oss hade tidigare satt sin fot där och det skulle bli en resa med massor av intryck och upplevelser. Framför allt för lilla Amanda som så här med facit i hand inte hanterat så här många intryck på så kort tid sedan hon kom ut ur mammas mage för snart två år sedan.

Vi landade i Phuket och tog sedan oss vidare till Khao Lak, en timmes bussresa norrut. Där blev vi kungligt mottagna av hotellpersonalen som välkomnade oss med kalla svalkande handdukar och förfriskningar. Amanda sov förstås genom hela proceduren så hon var väl också nöjd på hennes vis.

I Khao Lak är det väldigt lugnt. Hela hotellet andades relax och avkoppling. Porlande fontäner, skvalande musik (Ronan Keating) och ett inte allför långt kast med liten drinkpinne till strandkanten. Men som ni säkert redan förstår blir det inte riktigt som man tänkt sig när man reser med en liten en. Redan vid första frukosten fick vi vår första överraskning i form av ett hysteriskt utbrott när det surrade flugor vid bordet. Och just den morgonen var det en hel del flugor kring frukostområdet. Så det var bara att kasta i sig käket och bege sig därifrån med en tårögd Amanda under armen. Vi undrade om det skulle bli någon frukost över huvud taget på semestern och satte igång vår "inte-bli-rädd-för-flugor"-terapi:
-"Kom och kolla. Ingen fara, Amanda, ett flygande russin!!!" eller -"Titta här...vilket litet gulligt djur och titta här vilken stoooor tjej. Vill du klappa bananflugan på ryggen?"
Det hade faktiskt en liten effekt för dels skrek hon inte lika högt dagen efter och kanske av en ren slump så var de största flugorna borta.

Det tog ett par dagar sen var vi alla inne i det härliga lugnet som Khao Lak kan erbjuda. Smaskiga luncher vid strandens kant, iskalla mangoshakes med en halv fruktsallad som garnityr och självklart alla salta och klorluktande dopp i vattnet omkring.

Vi bestämde ganska tidigt för att göra Amanda glad med en djungelsafari på elefantryggen, men efter incidenten med frukostflugorna blev vi lite osäkra på om en elefant skulle framkalla liknande effekt fast 1 500 gånger värre. Som tur var blev det inte så. Tror hon blev lite fascinerad av dessa stora djur som kunde stoppa upp bananer i sina konstiga näsor. Elefantritten genom djungeln gick bra men det var hiskeligt varmt just den dagen. När vi kom fram till pausvilan vid det lilla vattenfallet var hon rejält mosig. Vi tog alla ett uppfriskande dopp medan vår inhemske elefantjockey tittade på. Efter doppet var vi alla mycket piggare och gladare. Amanda var nog gladast av alla. Hom sjöng Bamsesången hela vägen tillbaka. Dom säger att elefanter aldrig glömmer saker de sett och jag är övertygad om att "vår" elefant aldrig kommer glömma vår lilla sångfågel. Det blev en riktigt trevlig dag. Vi gick tillbaka till elefantlägret en vecka senare och gav tsunamins klumpiga hjältar en extra treatment i form av banangodis. Det var dom värda.

En annan rolig sak som Amanda tyckte om var att åka...taxi! Även idag i skrivande stund pratar hon om att åka taxi. Jag vet inte bara hur man skall få tag i en tuk-tuk i kalla Sverige. Det är väl det enda som duger för henne nuförtiden...

Människorna i Thailand är, som alla vet, väldigt barnkära. Den mest barnkära av dem allihop var en 23-årig kille som jobbade på reseföretaget som tog oss till snorklingparadiset Similan Island. Han var på Amanda redan efter incheckningen och sedan ville han visa upp ön för henne hele tiden. Eftersom Amanda var lite reserverad så lyckades han till slut hitta en annan krabat i form av en italiensk bebis, att bära omkring på. Han såg lycklig ut. Tror nog att var lite sugen på egna ungar...

Annars var alla på hotellet väldigt trevliga mot Amanda. Vid en nattlig promenad, då ingen av oss kunde sova, gick vi upp i receptionsområdet en stund. Där stod tre killar som genast gick fram till Amanda för att gulla lite. Amanda blev livrädd. När en av dom ville ta en bild med Amanda tillsammans med sina två kompisar blev hon hysterisk och började tokgråta. Upp i pappas famn och så var det roliga slut.

Något vi kommer sakna från Thailand var alla ljuden. Nattetid var det sådant oväsen ifrån grodorna i elefantparken utanför hotellet att det lät som en startande helikopter som aldrig ville lyfta. Lite lugnare var de grodorna som kväkte utanför rummet. Vi gick på grodjakt de kvällar Amanda inte kunde sova. Hade vi haft en håv och ett pentry på rummet hade vi kunnat frossa i grodlår resten av vår semester.

Amanda har simmat för första gången i sitt snart tvååriga liv. Visserligen med en hjälpande hand under magen från pappa och ett par rejäla ballonger "armpuffar" på de spinkiga överarmarna. Vi övade på att ta simtag och kraftiga bensparkar. Det var lite svårt att synkronisera dessa rörelser, men det gick över förväntan tycker pappa. Dessutom tyckte Amanda att det var hur kul som helst. Vi till och med fortsatte när tropikregnet kom och kylde ner oss. Småkyligt i regnluften men 30 grader i poolvattnet. Det var roligt att se dropparna som "ploppade" runt omkring där vi plaskade i poolen. Det var kul så länge åskvädret och blixtarna höll sig någorlunda på behörigt avstånd. Nästa utmaning är att vänja snuttan vid havet. Det var inte lika lätt att få henne dit.

Det fanns så mycket att upptäcka överallt. Alla människor som vinkade och busade, alla springande ödlor på väggarna, alla upp-och-nedvända skalbaggar som låg på vägarna, vattenpölar att hoppa i, pappas safety-box som pep som mikron hemma, den goda yoghurten med blåbärssmak som mamma alltid bjöd på, alla motorcyklar som tutade, legolådan i barnrummet, alla färgglada drinkpinnar och hängmattorna utanför hotellet. Jag tror Amanda saknade Thailand redan när vi klev på flygplanet hem, även om det var en upplevelse i sig. Gissar att vi gör en liknade resa igen inom kort, men då tror jag att Amanda vill ta med sig en kompis.

Vem vill haka på?


Här kommer lite bilder i vanlig ordning:

Det var inte dumt att bada i elefantlagunen

Mimmi ville också bada i lagunen

Kurragömma i parken

"Våra" elefanter rastades precis utanför hotellet

Pappa och jag tog ett dopp i det blå

Sköna hängmattor utanför hotellet

Under ett paraply i Khao Lak

Mimmi ville också solbada på Similan Islands

Mamma kom upp som någon gudinna ur havet

Gruppfoto

Redo för ett dopp i det blå

Tur att pappa orkar bära mig

Kolla! En fisk! En riktig...i plast!

En delad mangoshake är en godare mangoshake!

Kolla vilket löparsteg jag har!

Puss!

Spesial prajs 4 me!

Jag ska inte säga att mina flickor är billiga på något sätt, men jag skulle lätt slänga upp en hundring för dessa två prinsessor.

Det här är vad jag kallar "en näsa för affärer"...

Junibacken

Vad vore ett barn utan Astrid Lindgrens sagor och berättelser? Förmodligen ingenting. Därför försökte vi skola in Amanda på Junibacken i helgen. Det skulle bli en dag med mycket skratt o gråt.

Det blev ett par årskort direkt i kassan då det bara skilde 85 spänn från enkelbiljettspriset. Vi började på Sagotorget där Amanda ivrigt kastade sig in i Muminhuset och började klättra på väggarna. Allting i miniatyrformat förstås. Hur pappa kom in är fortfarande en gåta.

PÅ vägen mot sagotåget passerade vi en del roliga saker. Bland annat ett smaskigt efterrättsbord med bullar och muffins som snurrade runt i ett skyltfönster om man tryckte på en liten knapp. Och så som Amanda tryckte...

Karlsson på takets rutschkana var nästa mål. Snuttan hade siktet inställt direkt. Problemet var bara att taket sluttade lite och det vart helt plötsligt lite knepigt att gå. Då blev det inte så kul längre. Efter ett tag så lyckades Amanda ta sig in i huset och titta ut på rutschkanan som gick ifrån ena fönstret. Då blev det inte kul längre. För högt förstås. Och där nere står pappa och försöker lyfta ur henne genom fönstret och självklart lyckas jag slå hennes huvud i fönsterkarmen. Gallskrik och "INTE rutschkana". Så blev det...

Efter att vi lugnat ned oss en aning var det dags för nästa äventyr, Sagotåget. En resa genom Astrid Lindgrens värld med den gamla författarinnans varma röst i högtalarna. Denna tur hade till och med jag behållning av. Rekommenderar varmt! När turen var slut kom vi ut i Villa Villerkulla där det hölls en sångstund. Hur kul som helst för alla barnen. Amanda hoppade vilt omkring med mammas hjälp. Efter detta var det dags för ännu en utmaning i Villerkullans rutschkana. Om än ännu läskigare. Det dröjde inte länge förrän Kristine bar ned Amanda med gråten i halsen. Det blev lite FÖR läskigt.




Till sist tog vi en vandring genom Elsa Beskows svampskog och åkte ännu mera rutschkanor. Gissar att Amanda samlade på sig lite energi och mod i caféet tidigare. Nu gick det av bara farten. Tjohej.

Det blev en riktigt trevlig dag som avslutades med grande finale på Melodifestivalen. Amanda var helt faschinerad av alla ballonger och skakade rumpan till de flesta bidragen Mest rumpskak blev det nog till HEATs låt 1000 miles. Lite oväntat då man inte brukar skaka rumpa till just sådan musik.

Lite bilder i vanlig ordning...

Redo för lite Djurgårdsäventyr!

Sweetheart

Jag har bara en sak att säga. Sötnos!

Majs

Det hände en kul grej på vägen till dagis i morse. Amanda och jag sitter i bilen och är på glatt humör. Hon börjar nynna "Björnen sover" och snart sitter vi båda och sjunger för full hals. När vi närmar oss dagis så slutar hon plötsligt att sjunga och pekar på mig.

-"Pappa. Majs!"

-"Majs?"

-"Pappa. Majs. Munnen!"

Då inser jag plötsligt att jag antingen borstat tänderna slarvigt eller måste göra en tandblekning ganska omgående. Skrattade så tårarna rann...

Kusiner

Så var man hemma igen då.

Har varit en tur till min syster i Värnamo. Visserligen var det en liten affärsresa men Nellan och Henrik ställde snällt upp som hotell. Kom ner på söndagen efter sträckkörning på E4:an med en ljudbok i högtalarsystemet. Det går lite fortare då. Alltså man gasar inte mer men tiden liksom glöms bort när man är involverad i en trasslig mordgåta. Väl framme i Värnamo möttes jag av hysteri. Inte nog med att Adam och Henriks son Gustav brukar leka intensivt men just denna dag hade de fått varsin present i form av lasersvärd a la Star Wars. Kanske inte världens mest genomtänkta present om man vill ha lugn och ro hemma. Man liksom ber om att få mer att göra och så blev det naturligtvis. Det dröjde inte länge förrän tillsägelserna avlöste varann. "Sluta genast Adam! Inte slå svärdet mot Gustav, Adam! Nej, akta teven! Ska du hålla på så här packar vi ner svärdet och du får gå och lägga dig!"

Jag måste passa på att via bloggen berätta hur imponerad jag är av min syster som trots det höga tempot verkar vara någorlunda klok och vettig fortfarande. Det hade inte jag varit vid det laget.

Jag blev helt tagen av det höga tempot och inser att vi lever i en liten drömvärld här hemma i Gustavsberg. Fast det dröjer väl bara något år till innan Amanda också vill göra som hon vill. På allvar!

Den dagen den sorgen.

En kul sak, bland många, hände när Gustav och Adam jagade varandra runt i huset och viftade med sina lasersvärd. Gustav Brukar trigga Adam hela tiden att han är bäst och vinner mest och Adam bara hänger med så gott det går. Den här gången kom de båda rusande mot väggen där jag och Nellan satt och förstås var det Gustav som nådde den först. "Ha ha! Jag vann...och du kom bara etta!" Adam såg dyster ut och vi försökte förklara att det inte var så dumt att komma etta ändå. Vinnare eller ej. Jag tror inte han förstod varför vi skrattade så...

Dags för lite bilder i vanlig ordning. Håll till godo.

Busfrön övar inför Mount Everest

Gustav lugn och fin

Filip sötar till sig

Passa´rej noga pysen!