Amandas guldkorn No 6

I fredags eftermiddag var det dags att ta den tredje dosen fästingspruta. Varje vår glider en segelbåt in i Gustavsbergs hamn och kön med sprutsugna ungar är vanligtvis lika lång som båten. Ända sedan vi lämnade dagis bakom oss babblade Amanda om att träffa en doktor och ta en spruta. Hon var alltså mer än förberedd på vad som skulle hända och det verkade inte speciellt rädd alls.

Vi äntrade båten och det var doktorn som tog emot oss. Fast denne var klädd i en kavaj och satt bakom kassan och tog betalt. Vi klev ner i kabyssen och en sköterska höll på att sätta sprutor i en hel familj på en gång. När det var Amandas tur satte hon sig direkt på soffan och drog upp ärmen på tröjan. När systern bad Amanda sätta sig i mitt knä istället sade hon plötsligt:- "Du är ju ingen doktor!"

Man såg direkt på henne att vi hade trampat på en öm tå. Hon svarade: -"Nej han var däruppe och tog betalt, konstigt nog. Jag är sjuksyster och det är jag som ska hjälpa dig."
Amanda tittade på henne och man såg hur besviken hon blev. -"Men du är ju ingen doktor! Jag vill att en doktor ger mig spruta."

Systern vänder sig till mig och säger: "Hon verkar vara klipsk, din dotter." Jag förklarade att det var bara förnamnet. Efter sprutan som togs utan vare sig tårar eller skrik, skuttar hon upp ur mörkret och basunerar ut bland de väntandes förtjusning: "Jag har tagit en spruta!

Ingen rädsla här inte.

Amandas guldkorn No 5

Det var kalas i helgen som var. Det var Amandas kompis Alvinas tur att fylla år. 3 år närmare bestämt. Som sig bör vid barnkalas var det en samling förväntansfulla ansikten vid festbordet. På bordet fanns smaskiga pannkakstårtor fullproppade med diverse onyttigheter. Man skulle kunna säga att det var upplagt och klart för en pannkaksorgie.
Men...Amanda ville bara äta godiset som låg i grädden. Ett annat barn ville inte ha grädden alls. Ett tredje barn ville ha alla pannkaksbitar uppdelade i miniatyrbitar upplagta på tallrikskanten med kirurgisk precision och buspojkarna på ena kanten lekte så mycket med maten att den till slut hamnade på golvet och på finkläderna. Antar att det var precis så som ett 3-årskalars skall vara.

Efter sockerchocken började leken. Det var full fart i lägenheten precis hela tiden. Det bjöds på fiskdamm och ansiktsmålning och det var när Amanda fick se två av pojkarna med ansiktsmålade skägg och piratutseende som följande sades:

-"Pappa, titta!
- "Ja?"
- "Två rövsjöare!"

Jag har hört talas om uttrycket stjärtpirater, men så vitt jag vet har det här ingenting med det att göra! He he!

Hursomhelst. Tack Alvinas mamma och pappa för en trevlig tillställning, och grattis Alvina! Nu hela 3 år gammal!

En skakig söndagsmorgon!

Söndagmorgonen började med en lättare sovmorgon och ett konstaterande att vädret inte låter sommaren komma denna morgon heller. Vi börjar närma oss juni och en söndagsfrukost på gräsmattan känns ännu väldigt långt borta. Vi tillber högre makter och hoppas på en snar förändring.

Annars har morgonen bjudit på hemmaplock och Dumbo i rutan. Pappa har lyckats komma över ännu en skön musikupplevelse i form av den norska gruppen Donkeyboy. När vi drog på lite i stora högtalarna visade det sig att Amanda också gillade soundet. Resultatet ser ni här:

Ännu ett skäl att älska söndagsmorgnar och Amanda!

Vi väntar på syster!

Hela familjen går i väntans tider. Det börjar dra ihop sig för nedkomst och vi förbereder oss så gott vi kan för att ta emot den lilla nya familjemedlemmen. I helgen passade vi på att byta tillbaka till liggdelen i Amandas gamla barnvagn. Hon har förstås inget minne av att hon legat i den, men så fort hon såg den ville hon prova hur det en gång var. Hon tog några smidiga skutt sen testade hon vagnen för fullt. Med tumme och bebisgnäll. Precis som det en gång varit.

Så här såg det ut:

Treårskalas

Så har det äntligen börjat lugna ner sig efter helgens bravader. Det blev en väldigt intensiv period med kalas, nöjesparksbesök och annat och det började redan på fredagseftermiddagen då Amandas mormor och kusin kom med bussen från Skavsta. Amanda var förstås lite blyg i början, men fann sig relativt snabbt med de nyanlända gästerna. Problemet var bara att hon pratade svenska med dem bägge två och eftersom jag tagit på mig att köra dem hem, kunde jag inte svara eller översätta vad hon sade. Man kunde i alla fall se på ögonen att hon var glad att se dem igen. Det var ju trots allt ett bra tag sedan.

Kvällen förflöt sedan med middag och småprat. Dagen efter var det full fart redan på morgonen. Nästan innan fåglarna börjat kvittra. Efter mycket förberedelser och matlagning var det dags att ta emot kalasdeltagarna och deras föräldrar. De trillade in i strid ström och snart var det full fart i den inhyrda festlokalen. Dagen till ära tändes även grillen och pappa Odd tömde korvpaket efter korvpaket på den glödheta grillen. Ungarna var som tokiga i varmkorv. Alla 40 stycken försvann. Tårtan som mormor och Kristine gjort i ordning var som vanligt en succé. En mäktig succé! Kalaset pågick i ungefär 3,5 timma och efter städning kunde man få pusta ut lite även om farfar och farmor stannade kvar lite extra. Vi vill passa på att tacka alla som var där för en trevlig eftermiddag och jag vill passa på att framföra Amandas tack för alla trevliga presenter hon fick. Hon blev överlycklig för dem allihop. Här kommer lite bilder från kalaset:

På söndagen besökte vi Gröna Lund och glassade runt i vårsolen. Det blev som vanligt lite för många chokladhjul och vimsiga karusellåk. Amanda fick prova den nya berg- och dalbanan som riktar sig till lite yngre barn. Riktigt kul, tyckte hon och ville ta en tur till. Jag var livrädd för den nya attraktionen. Lutningen var säkert hela två grader och det är vanligtvis en grad för mycket för mitt psyke. Jag bad att få gå ut genom bakdörrarna. ALDRIG MER! ;o)

På söndagskvällen plockades grillen fram igen och jag grillade några hårt marinerade köttslamsor. Inte världens mest tuggvänliga men smaken var det inget fel på. När sedan sällskapet från Lettland begav sig hemåt på måndagen fick jag veta att de varit mer än nöjda med sitt besök, så nöjda att Oldis inte ville åka hem. Det tar jag som ett gott betyg på att de haft roligt. Trots grillmissen.

Grattis på 3-årsdagen Amanda!