Jag vet inte vad som flugit i Amanda och hennes språkbruk den senaste tiden, men jag börjar tro att hon har någon form av adligt blod i kroppen. Det kan i alla fall inte vara från min sida, det är helt säkert. Snuttan har börjat kalla alla andra människor för ”folket”. Det kanske inte låter så farligt, men det är på sättet hon säger det.
I påskhelgen åkte vi på kryssning till Tallinn med lekkompisen Nova och hennes familj. På båten ville hon prompt gå själv i trapporna och när det kom ett gäng tonårsflickor rakt emot henne sade hon: -”Flytta er!” och ”Pappa, FOLKET måste flytta sig när jag går i trapporna!”. Det är inte första gången hon nämner personer i omgivningen på detta vis. ”Folket” finns överallt. På bussar, på stan, i bilar osv.
Sen har vi det där med tilltal på förskolan. Häromdagen var det lämning på morgonen som vanligt och Amanda tittar in bland lekande barn genom ett fönster i hallen och utbrister: ”Pappa. Där inne är alla mina kompisar. Och Emil!”
Ska nyfiket följa vidare utveckling i frågan. Kanske måste vi flytta till en herrgård eller liknande inom kort. Undrar om där finns plats för en liten kille till? Ingen vanlig kompis, utan Amandas pojkvän Emil.
Återstår att se. .
1 kommentar:
Folket är kanske ett
ord som kommer att ligga mera i framtiden:) de är allt för Goa våra små juveler:)
Skicka en kommentar