Svinigt sagt

Amanda älskar att hjälpa till i köket. Jag har alltid haft en förhoppning om att hon ska äta upp allt på tallriken, om det är hon själv som lagat maten. Jag får fortsätta hoppas. Kanske får jag rätt i denna fråga om ett år eller så. Nu hjälper hon gärna till, men lik förbaskat vill hon inte äta upp käket vi lagat. Undantaget är blodpudding men det finns inte heller så mycket att hjälpa till med där.

De senaste veckorna har vi haft gäster hemma på middag varje helg. Att laga mat till andra är ju förstås lite roligare än att snurra ihop vardagsmaten till familjen. Vi har försökt att hitta lite nya recept och utmaningar och med facit i hand har det gått riktigt bra.

I lördags var det dags igen. Vi hade Stefan och Ingela på besök och till middag hade jag lagat till en fläskytterfilé med ost och senapssås. När jag stod där med min välputsade filé på skärbrädan kom Amanda fram och frågade vad jag höll på med. Jag passde på att testa hennes kunskaper lite:

- Amanda, vet du varifrån det här köttet kommer?

- Från kylskåpet!

- Ja...hehe...men från vilket DJUR kommer köttet?

- Hmmmm....lamm kanske.

- Nej tyvärr, men det var bra gissat. Försök igen!

- Okey. Gris kanske.

- Bra där! Det kommer från grisen.

- Pappa, då är det en grislimpa!

Precis! Det är just vad det är. En grislimpa. I julas ville hon ha grisrumpa på sin smörgås och nu vad det dags för limpan. Dessvärre ville hon inte ha maten jag lagat. Det var tydligen inte gott, trots att hon inte ens smakat. Det fick bli blodpudding istället. Jag tänker i alla fall inte fråga om hon vet vad det innehåller, för då kommer hon väl sluta äta över huvudtaget. Det är som med falukorven. Ibland mår man bäst av att inte veta.