Slutspel.

Ända sedan Amanda var liten har jag försökt att få henne till en riktig AIK:are.

Det började som bebis när jag försökte få henne att skratta till ordet AIK. På samma sätt försökte jag få henne att bli ledsen av ordet Djurgården. Det hela var väl till en början ganska oskyldigt men späddes snabbt på med en AIK-napp, en AIK-bandana samt en signerad spelartröja från säsongen 2007.

Idag gråter hon inte när hon hör ordet Djurgården, men AIK ligger henne varm om hjärtat. Varje svart/gul tröja hon ser är en AIK-tröja. Hon tar i för full hals när AIK-sången spelas och följer gärna med på ett kylslaget Råsunda eller nu senast hockeysemifinalen längst upp bland sittplatserna i Globen.

Det blev en kväll med många roliga reflektioner. Jag berättade att i när man tittar på hockey i Globen får man skrika så mycket man vill, vilket gjorde att Amanda sken upp som en sol.

- "Får man skrika vad man vill?"

- "Ja, det får man väl. Vad ska du skrika då?"

- "Då ska jag skrika HEJA LAGET!"

Diplomatiskt!

AIK gjorde mål efter bara en dryg minut och då tyckte Amanda att dom hade vunnit och att vi kunde gå hem. Jag förklarade reglerna så gott jag kunde så att en 4-åring förstod och när en kille ur Färjestads lag blev utvisad frågade hon varför han får sitta där alldeles själv. Jag förklarade att han gjort något dumt och får vila i två minuter. Då tittade hon på andra sidan rinken och frågade om alla spelarna på andra sidan också var dumma eftersom dom vilade dom också.

Är sånt som kallas lagstraff?

Efter en period somnade Amanda i mitt knä och vaknade motvilligt i mitten av tredje. Hon fick i alla fall se och höra AIK:s enda mål i matchen, så någon risk att hon skulle chockvakna av läktarvrålet vid mål två var ingen risk. Inget avancemang till finalen alltså, fast vi var alla glada ändå. Det var ju trots allt premiär i Globen!

PS. Vi såg inte skymten av Lady Gaga på hela kvällen. Inte hennes ovattnade blommor heller. Typiskt!