Nu har Amanda blivit så stor att hon skall försöka klara sig själv. Precis i lagom tid då pappa Odd börjar klättra på väggarna hemma, har det blivit dags för inskolning på dagis...förlåt...förskolan. Det är förstås en stor dag i en liten människas liv att släppa taget om sina föräldrar en smula. En stor dag även för föräldrarna som paralyserat undrar hur ett och ett halvt år kunde gå så fort.
Hursomhelst.
Efter lite sjukdom var Amanda äntligen på plats på Holmviksskogens förskola. En timma om dagen till att börja med. Det vankades utomhusaktiviteter första dagen och Amanda tog fart direkt när hon såg sandlådan och leksakerna på gården. Vips så hade hon snott både hink och spade från någon stackars flicka och ville "hjälpa till". Pappa Odd stod forfarande kvar vid grinden och undrade hur ingenjörerna bakom låsmekanismen ville att den skulle stängas. Säkert var det i alla fall och Amanda var redan inne i leken och dagislivet. Jag kommer fortsätta skriva dagis här, dels för att det är kortare och man kanske spar papper eller räddar en bäver om någon vill skriva ut denna text. Men mest för att ordet förskola inte riktigt satt sig i mitt vokabulär ännu.
Nu har det gått fyra dagar på dagis och tiden hon är där blir bara längre och längre. Idag intogs första lunchen och när det var dags för hämtning efter den satt hon och snackade med fröken som om hon aldrig gjort annat än att hänga med henne. Skönt faktiskt. Amanda sjöng, dansade och rabblade på sina ramsor. Jag ska nog ta och snacka med kokerskan för jag undrar vad hon hade lagt i den där grytan de fick till lunch. Måste ha varit någon form av svamp kanske...
Inskolningen går hittills som på räls. Det känns lite konstigt att lämna bort henne, men det är nog bara en liten föräldranojja som förhoppningsvis kommer försvinna snart.
Lite bilder och ett par filmer från inskolningen. Varsågoda:
Hursomhelst.
Efter lite sjukdom var Amanda äntligen på plats på Holmviksskogens förskola. En timma om dagen till att börja med. Det vankades utomhusaktiviteter första dagen och Amanda tog fart direkt när hon såg sandlådan och leksakerna på gården. Vips så hade hon snott både hink och spade från någon stackars flicka och ville "hjälpa till". Pappa Odd stod forfarande kvar vid grinden och undrade hur ingenjörerna bakom låsmekanismen ville att den skulle stängas. Säkert var det i alla fall och Amanda var redan inne i leken och dagislivet. Jag kommer fortsätta skriva dagis här, dels för att det är kortare och man kanske spar papper eller räddar en bäver om någon vill skriva ut denna text. Men mest för att ordet förskola inte riktigt satt sig i mitt vokabulär ännu.
Nu har det gått fyra dagar på dagis och tiden hon är där blir bara längre och längre. Idag intogs första lunchen och när det var dags för hämtning efter den satt hon och snackade med fröken som om hon aldrig gjort annat än att hänga med henne. Skönt faktiskt. Amanda sjöng, dansade och rabblade på sina ramsor. Jag ska nog ta och snacka med kokerskan för jag undrar vad hon hade lagt i den där grytan de fick till lunch. Måste ha varit någon form av svamp kanske...
Inskolningen går hittills som på räls. Det känns lite konstigt att lämna bort henne, men det är nog bara en liten föräldranojja som förhoppningsvis kommer försvinna snart.
Lite bilder och ett par filmer från inskolningen. Varsågoda:
Pappa, vad kul att du kommer o hämtar mig!
Amanda har fått pippi efter hämtningen
Amandas alldeles egna hörna
Nu tar du bild på mig igen....SLUTA!
Pappa kan inte ens klä på mig rätt!
Knasboll!
Höstsöt!
1 kommentar:
Fina bilder på Amanda!
Må gott!
Kram Camilla & Co
Skicka en kommentar