Första besöket på akuten.

Det är nog nytt världsrekord i sjukhusbesök som genomförts inom den senaste veckan. Som vanligt brukar inte dessa besök vara speciellt roliga och det blev det heller inte denna gång, även om resultatet inte blev så fatalt som gången innan.

Låt mig berätta:

Amanda sov som ett barn, (konstigt??!!), till klockan 23.30 natten till fredag. Så långt var allt väl. Sen vaknade hon och började gråta. Ordentligt! det var precis i det skedet då vi gjort oss i ordning för att gå till sängs själva. Gråten blev bara intensivare och efter ett par tre timmar ringde vi till Sjukvårdsupplysningen för lite råd och tips. De hade dock inga bra idéer utan bad osss uppsöka en barnakut så inget konstigt hade hänt.

Sagt och gjort. Vi klädde på oss och åkte in till SÖS (Södersjukhuset). Väl där var det 2 timmars väntan ända till en läkare kom in och tittade på lillfröken. Hon sov ganska hårt vid detta laget, fullproppad med Alvedon. Tyvärr fick hon ingen bra bild av trumhinnorna men såg att de var röda. Remiss till specialisten lite senare på dagen och hemfärd på det. Kändes konstigt att de inte hade konstaterat fakta. Det visade sig till slut att Amanda hade inflammation i öronen vilket vi anat från början. Så nu väntar en 5 dagars pencillinkur.

Fredagen blev helt förstörd för oss friska föräldrar. Jag kom in vid lunch till jobbet och Kristine somnade 18.30 på kvällen. Man blir inte sig själv alls efter en sådan upplevelse. I skrivande stund mår dock alla bra. Himla tur var väl det!