Äntligen slutade hjärtat att slå.
Efter exakt en månads sängliggande med smärtor, lidande och tristess på Karolinska Sjukhuset, somnade du in, kära Mormor, lördagen den 8 december 2007 klockan 16.57.
Jag såg hur du led där i sängen, när jag besökte dig nästan varje dag. Jag såg i dina tårfyllda ögon att du ville sluta leva och att plågandet skulle sluta. Jag förstod dig fullständigt när jag tog din hand där i sjukhussängen. Men jag kunde inget göra, trots dina jämrande och plågsamma önskningar. Det fanns inget jag kunde göra.
Men så en lördagseftermiddag orkade du inte mer. Du fick äntligen ro. Plågorna tog slut. Livet tog slut. Lågan på ljuset i sal 2 på Karolinska slocknade för gott...
Sov gott Mormor! Du såg äntligen så fridfull ut, där du låg med en liten blomma i handen. Hoppas ingen får lida som du gjorde.
Din Odd
PS. Amanda hälsar! Hon är så glad att hon hann träffa dig! Hon kanske kan få guldringen nu. Den hon försökte fingra loss, sist vi satt i ditt kök och hälsade på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar