Hoppsan!

Här vare dåligt uppdaterat. Fy skäms pappa Odd. Du kan själv gå ut och hämta rottingen....

En dryg månad har gått och vi har klivit in i mars månad. Vad var det som hände egentligen? Varför flög tiden iväg sådär? Ingen snö har landat ännu och termometern visar fortfarande plusgrader. Det blir nog ingen vinter alls i år, gissar jag, och även om det skulle komma lite vitt på marken så är det borta innan man hämtat pulkan från förrådet.

Strunt samma egentligen.

Ingen framgång med vintern alltså, men med Amanda har det hänt en massa saker. För ett par veckor sedan lärde hon sig krypa, och nu vill hon ställa sig upp minsann. Hon klarar det alldeles själv mot mindre saker men behöver lite hjälp om hon vill nå fjärrisarna på vardagsrumsbordet. Nu är det verkligen läge att säkra hemmet! En vacker dag står hon i köke med skum runt hela munnen och en Yes Powerball-förpackning utslängd på golvet. Det får liksom bara inte hända.

Bild på framsteget kommer här:

Mamma! Ta bort handen så jag får visa då...

Sen har vi hunnit med en kryssning också. Amandas första förstås. Vi tog Johan, Elina och lilla Annele med oss på turen. Självklart var det halvstormigt och fullt med sportlovsfirande ungar på båten. Vinden var inga problem i sig, men värre var det med de busringande och fotbollsspelande ungarna i korridoren. Jag föredrar faktiskt lite vanlig finlandsbåtsfylla istället för dessa småglin och deras ettriga skrik och snoriga ansikten. Förutom ungdomssvineriet var resan riktigt trevlig. Vi åt god mat, dansade vals med Amanda på dansbandsvis och spelade bort en halv förmögenhet på de elektroniska oarmade banditerna.

Kolla! Jag såg en fisk...

Amandas kompis förstod inte spelreglerna...

Lite annat som har hänt är att Amandas farfar legat akut på sjukhus och att Amandas faster separerat med sin karl. Stora saker som förtjänar en plats i en annan blogg, inte den här.

Väl mött snart igen.

Ojojoj....stackars farfar!