Sen hade vi en liten extra julklappsutdelning och ännu mer prylar att lägga till samlingarna. Amanda fick ett piano med figurer som rör sig i takt med musiken. En uppskattad leksak enligt henne men kanske inte lika uppskattat för övriga runtomkring som glömde bort vad man just skulle säga eller missade det där viktiga som sades på teven. Den låter HÖGT när leksaken spelar sina truddelutter, men så länge Amanda tycker den är kul, tycker vi det också. Det får bli så..
Nyårsafton skulle bli en trevlig upplevelse för alla. Adam ville se fyrverkerierna och vi andra oroade oss mest för om småbarnen skulle sova ordentligt. Allt var som det skulle.....ända till Amanda fick ett "återfall" av öroninflammationen. Vi ringde akuten för att fråga råd och och hur illa läget skulle bli senare under kvällen när folk kommer in med bortsprängda kroppsdelar. Var det vits att åka in redan nu? Vi fick dock rådet att avvakta och ge lite smärtstillande, vilket tack o lov, hjälpte till slut. Vi kunde äta i lugn och ro och lilla Amanda klarade grannarnas raketuppskjutningar galant. Hon sov som en stock! Nästa år kanske hon får vara vaken och titta lite. Jag har ju en dröm sedan länge att stå med mina barn hand i hand och titta på fyrverkerierna. Visserligen var detta vid millennieskiftet, men ändå....bättre sent än aldrig säger jag!
Avslutningsvis vill jag, Kristine och Ami tacka värdarna för vänligheten att inkvartera oss och bjuda på mat och sig själva! Och tack Andreas för bildskivorna. Tack från oss alla!
Lite bilder från VÅR kamera:
Nyårsprinsessa!
Kusinerna i första badet tillsammans
Pillemarisk liten Adam
Middagen avklarad
Tröttsamt att vara på topp...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar