Skitungar

Barn och bajs är lite synonymt.

De bajsar mycket själva, talar om det, leker med det, tar hem det i form av kulor från skogen. Kort och gott. Har man barn får man vänja sig vid tanken att hantera bajs i olika former. Vi har redan avverkat midsommaraftonens bravader och just idag, ikväll, blev det motsatsen. Under några dagar hade det inte kommit någonting alls. Inget ovanligt för de som läser detta och ej har egna barn. Det blir så ibland. Amanda har dessutom sovit oroligt en tid och hon har försökt trycka ut något och som ej kommit. Vi har blivit lurade gång på gång vid blöjbytena.

Tills i dag. Amanda lyckades få ut något som mer såg ut som en större stenhård chokladbit med pistage. Vi förundrades över hur hon lyckats utan att gråta, för det hade båda hennes föräldrar gjort. Men vi fick bittert erfara smärtan lite senare under kvällen. Bara för en stund sedan faktiskt. Amanda sov gott (trodde vi) ända till ett gallskrik kom ifrån sovrummet.

Magont.

Ordentligt med ont.

Förstoppning!

Det fanns mer där inne. Men det kom inte ut. Som Amandas kusin Adam i Småland sade på bred småländska - "Bajset vill inte komma ut! Bajset bor inne i rumpan. Bajset vill sova så vi måste vara tysta...."

Lite så var det nu, men detta blev hysteriskt. Det gjorde så ont att vi bara var tvungna att ringa till syster Birgitta på Sjukvårdsupplysningen.

Efter en omgång av Mikrolax och lite inoljning kom resten ut med en explosion och en MYCKET lättad Amanda kunde till slut somna om.

PUH!

PS: Jag filmade en del, men det var inte så populärt. Därför behåller jag den för mig själv.

Kiss med kompisen Bajs! Tyvärr är Bajs lite för mjuk för Amanda....