Vi har varit på kalas i helgen. Min far behagar fylla år en gång varje år. Dessutom har han den trevliga vanan att varje år ställa till med kalas. Detta år tackade mer eller mindre alla inbjudna vänner ja till festen vilket resulterade i att närmare femtio personer skulle utfodras, underhållas och fyllas med allehanda drycker. Med facit i hand så här på söndagskvällen gick det alldeles utmärkt. Smooth! Sommarväder som på beställning. Inga krossade glas eller pinsamma missöden i poolen. Ingen som fick solsting av kombinationen för mycket sol/rosévin eller skandaler att snacka skit om tills nästa fest. Fast det där sistnämnda vet jag inte så mycket om eftersom min fest tog slut halv ett då jag, liksom alla andra småbarnsföräldrar i huset, slocknade tidigt likt nedslagna mexikanska flyktingar i Arizonaöknen.
Amanda gjorde förstås succé på festen. Det var många gäster som häpnade över hennes utveckling då de tidigare bara sett henne som baby inlindad i någon filt ett år tidigare. Amanda smajlade åt de flesta och bjöd både på sig själv och på sina leksaker. Hon smaskade friskt i sig både citronglass och mandeltårta till gästernas förtjusning, sprang ärevarv runt poolen och pratade hej vilt om allt hon lärt sig den senaste tiden. Tror dock ingen förstod allt hon sade, men det gjorde inget....
Kusinerna Adam och Filip var även dem närvarade på långväga besök från Värnamo. Adam, fyra år, hade en hel del egenheter för sig (kallas nog trots) så honom kunde nästan ingen konversera med. Ingen utom en flicka på festen i 14 års åldern som han lekte rätt intensivt med i poolen hela kvällen. När kvällen led mot sitt slut gick han beslutsamt fram till denna tjej, lade händerna på hennes knän och började med sin småländska: -"Du...vet du...ähum...när du kommer hem...till dig alltså. Kan du inte tänka på mig då!" Gissa om hon blev röd i ansiktet efter detta. Dagen efter frågade jag Adam varför han hade sagt så och då sade han kort o gott: -"Jag tyckte om den flickan. Hon var trevlig....och söt var hon också!" Den killen kommer nog vara gift ett år efter studenten, tror jag. Vi får väl se.
Hoppas värmen håller i sig. Då blir det en rolig vecka nästa vecka. Men den får ni höra mer om sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar