Amanda en riktig liten människa.

Hej allihopa. Även om det bara är tre personer som då och då läser vad som står här. Ni tappra skall i alla fall få det senaste från Gustavsberg.

Vad är det då för stordåd som presterats....

Har Amanda börjat gå?

Nej!

Har hon sagt sina första ord?

Nej!

Har hon blivit mänsklig?

Ja det har hon. Och det med besked.

I helgen fick vi besök av Annika. Vi alla käkade lite god middag och spanade in något lågvattenmärke på TV4. Annika stannade över natten och vi trodde som vanligt att det skulle bli som vilken natt som helst, förutom det faktum att Amanda denna dag gått och blivit sjuk.

Om man kan kalla lite snor i näsan för sjuk, ja då har pappa Odd varit sjuk hela livet, men när de små kråkorna täpper till Amandas små näsborrar blir det liv i luckan. Jag hoppas verkligen att Annika fick sova i natt, för ett tag var det hysteriskt skrikande gråt som den lilla flickan tillverkade. Amanda blev nog lite rädd själv då hon började skorra från näsan och fick svårt att andas.

Till slut fick vi ut den lilla kråkan med en Tops och det gjorde susen den natten. Under söndagen sedan har hon hostat och nysit om vartannat. Mest så kallade uppmärksamhetshostningar, men tillräckligt för att oroa sina föräldrar. Inför natten har mamma cyklat till apoteket och inhandlat saltlösning och värktabletter. Hoppas inget av dessa kommer behöva användas.

Amanda har blivit mänsklig. Vi tackar gudarna att det händer nu och inte när hon var ett par veckor gammal. Snart skall hon dessutom kunna tala om VAR det gör ont och inget kommer bli gladare än pappa Odd som står som ett levande frågetecken bredvid med plåsterlådan i högsta hugg.